Propagandafilm

För att kolla på min, Maria, Hedda, Soniya och Saras propagandafilm.... klicka HÄR :D 

Kroppens organ

1. Lungorna gör så att man kan andas.

2. Hjärtat pumpar ut blod till hela kroppen, och utan hjärtat skulle vi inte överleva.

3 & 4. Levern och tarmen vet jag inte riktigt vad dom gör, jag vet bara att dom existerar.

5. Blodet cirkulerar runt i kroppen och gör så att man alltid får syre och kan också hjälpa mot bakterier.  

Andning och puls

Syfte: Att se hur andningen och pulsen förändrades när man blev andfådd. 

Material: Tidtagarur, trappa, dator och försökskanin.

Utförande: Vi delade in oss i grupper, och i min grupp var det jag, Sara och Soniya. Sedan tog vi våra datorer och gick mot en trappa. Det första vi gjorde var att mäta vilopulsen och normala andningsfrekvensen i tio sekunder och multiplicerade sedan det med 6 för att få det i en minut. Sedan skulle jag börja springa upp och ner i trappan i en minut tre gånger om. Sara tog tiden och varje gång en minut hade gått stannade jag upp och mätte min puls, genom att sätta två fingrar under min käke vid halsen. Vi skulle mäta både pulsen och andningen i en minut, men i och med att det är en lång tid, så mätte vi det bara i tio sekunder och multiplicerade istället svaret med 6. Jag ropade ner hur många gånger det bultade till Soniya, som satt bredvid Sara vid trappan, och hon antecknade det på datorn. Sedan mätte jag min andning i tio sekunder, och ropade då ner hur många gånger jag tog ett andetag på tio sekunder till Soniya. Sedan så gjorde jag om det två gånger till och mätte samma sak, och varje gång multiplicerade vi ju det med 6. När jag gjort om det tre gånger så satte jag mig ner och vid varje minut räknade vi pulsen åter igen, och vi mätte ända tills den återgick till vilopulsen och andningsfrekvensen igen. Sedan gjorde Sara samma sak. 

Resultat: Vi gjorde resultatet i form av ett diagram, ett för pulsen och ett för andningen på både mig och Sara.

Anledningen till att Soniya inte har nått resultat är för att hon hade opererat sig och kunde därför inte delta i undersökningen som försöksperson. 

Slutsats: På mitt diagram ser vi att de tre gångerna som jag sprang upp och ner, så har både pulsen och andningen gått upp, men inte så mycket på Saras. Det är t.ex på grund av att när man springer första gången så går din puls upp en aning och när du sedan springer igen har din puls inte hunnit sjunka till dess vilopuls och då går den upp ännu lite mer och går om det förra värdet vi fick. Anledningen till att det blev så på mitt resultat men inte Saras är för att jag inte vilade mellan tiderna jag sprang, men Sara gjorde det och då hinner hennes puls gå ner mer än min gjorde. 

Man kan också se att oftast så gick pulsen ner mycket snabbare än den gick upp, och det kan vara för att när vi ska börja springa så är kroppen inte uppvärmd, utan den går från stillastående till att få upp pulsen, och då kan det vara segare än när pulsen ska sjunka ner, för då är din kropp uppvärmd och kan sjunka ner snabbt bara du tar det lugnt. Men det kan också vara så att ens kropp kanske är mer van att vara mer stilla än att jämt vara uppe i varv, och då hittar kroppen sitt lugna tillstånd snabbare än att det hittar det andfådda tillståndet, för att kroppen är mer van att vara still. 

Felkälla: Vi hade helt glömt att mäta när andningen går ner i dess normala andningsfrekvens och det kunde därför inte ingå i vårt resultat. Men något jag ändå skulle kunna tänka mig är att det skulle ta lite längre tid för andningen att komma ner i dess normala andningsfrekvens än vad det tog för pulsen, och det kan vara för att när man har varit uppe i varv så andas man väldigt snabbt fast än att pulsen sjunkit ner, för det kan vara så att pulsen kan man  ju inte styra över så den har en bestämd takt medans du kan styra över andningen, och när du är uppe i varv så andas du väldigt snabbt för du behöver luft och när du egentligen har kommit ner i varv så känns det ändå inte så och då fortsätter man att andas snabbt fast än att man inte behöver, för att man lurar sig själv och tror att man behöver andas snabbare när man egentligen inte behöver det. Det var dock bara något jag tror och kan tänka mig, men inget jag kan vara säker på då vi aldrig mätte när andningen gick tillbaka till dess normala takt. 

Laboration; Skogspinne

Syfte: Att ta reda på tyngdpunkten på en pinne och att mäta och väga delar av pinnen. 

Material: 

Täljkniv

Skogspinne 

Såg

Måttband

Laboratorievåg 

Utförande: Vi gick ut och letade efter vars en skogspinne som var ungefär två tummar tjock. När vi hittat en pinne gick vi in till laborationssalen igen. Efter att vi fått instruktioner om vad vi skulle göra, så började vi. Det var ett individuellt arbete, men man kunde jobba i par. Jag jobbade ensam, och när vi skulle sätta igång så tog jag en täljkniv och gick ut utomhus. Där täljde jag min pinne, alltså jag tog bort all bark som var på den, men jag skar även bort smågrenar som hängde i min pinne. Vissa av de hängande grenarna var dock för tjocka för att kunna skäras av med en täljkniv, så jag hämtade en såg från träslöjdssalen och använde den istället. När pinnen hade blivit slät och fin, och då hade den en gul-beige färg, så gick jag in igen. Där tog jag min täljkniv för att hitta tyngdpunkten. Jag la min pinne på täljknivens blad, och den punkten där pinnen inte lutade sig, eller åkte ner åt ett håll, det var pinnens tyngdpunkt. Därefter gjorde jag ett litet snitt med min täljkniv precis på tyngdpunkten, och sedan tog jag en såg och såga den på mitten. Då hade jag fått två halvor av pinnen. Jag mätte båda halvorna med ett måttband, den högra och den vänstra, och antecknade mitt resultat. Sedan vägde jag halvorna med en laboratorievåg och antecknade det med. För att resultatet skulle bli så exakt som möjligt, så vägde och mätte jag några gånger, och såg vilket resultat som upprepade sig. När alla var klara, gick man fram till tavlan och skrev ner sina resultat, längden och vikten av båda delarna av pinnen. Sedan skrev vi av allt som stod på tavlan i Numbers, i form av en tabell, och multiplicerade där också vad längden och vikten blev tillsammans, på både höger del och vänster del. Sedan så gjorde vi ett stapeldiagram av det slutliga resultatet, alltså resultatet av längden x vikten hos alla. 

min pinne i två halvor

Resultat: Ju noggrannare du var, desto mer jämna skulle slutresultatet av dina båda delar av pinnen vara. Jag har gjort ett diagram av resultaten vi fick fram, fast diagrammet i 3 olika delar. I del 1 kan vi se allas resultat i ett och samma diagram. Del 2 visar de största resultaten, och del 3 de minsta. Jag gjorde så för att som man kan se i del 1, så trycker de större resultaten ner de mindre en aning, och man ser bättre om man delar upp resultaten i olika diagram. 

Slutsats: Mina staplar var inte exakt bredvid varandra, och det kan bero på att pinnen jag (och de andra som inte hade exakt resultat) använde inte varit helt rak, och det kan man se på min bild att ena halvan av pinnen som jag använde inte hade en rak form. Delarna kunde väga och ha olika längd på båda delarna för att i slutändan, när man multiplicerade ihop vikt & längd, så jämnar det ut sig på båda delarna och slutresultatet blir samma, om man hade utfört laborationen så noggrant som möjligt dvs. 

Spare time

Värma H2O

Syfte: Att värma H2O.

Materiel: 

Trefot 

Trådnät 

Bägare 

Provrör 

H2O

Tidtagare 

Termometer 

Brännare

Tändstickor 

Utförande: Vi tog trefoten och placerade den över gasen, och sedan la vi över trådnätet på trefoten. Sedan tog vi en bägare och skulle fylla den med H2O. För att det skulle bli exakt, så tog vi ett stort provrör och fyllde det helt, vilket var till 100 ml, två gånger om och hällde i H2O´t i bägaren båda gångerna. Så sammanlagt blev det 200 ml H2O i bägaren. Bägaren la vi på rutnätet och vi la sedan in en termometer i vattnet och det första vi gjorde var att se hur många grader nollpunkten var. Sedan satte vi på gasen, efter att först fått godkänt av vår lärare, och med en tändsticka så satte vi på en låga. Vi använde sedan min iPod som ett tidtagarur för att se tiden, och varje minuten kolla vi termometern och skrev ner hur många grader H2O´t hade blivit. Sedan skulle vi göra det tills H2O´t fått samma temperatur tre gånger. Vi skulle jobba så noggrant som möjligt och undvika felkällor. 

Resultat: Vårt resultat blev att vi fick samma temperatur tre gånger innan det hade blivit 100°, vilket är kokpunkten. Så vårt H2O började inte koka. Jag har gjort vårt resultat i form av en resultattabell:

Vår temperatur på H2O´t innan vi började värma det var 22° och enligt min resultattabell så ser vi att det tog 24 minuter innan vi fick fram samma temperatur tre gånger. Men om vårt H2O skulle kommit upp till 100°, skulle det börja koka. 

Slutsats: Vattnets temperatur stiger ju varmare det blir. I vatten finns det en massa vattenmolekyler. Ju varmare vattnet blir, desto snabbare rör sig vattenmolekylerna. Vatten börjar koka vid 100°, och i bubblorna finns vatten i gasform, vattenånga. Jag tror det börjar bubbla för att det blir så varmt, och vattenmolekylerna vill ha mer och mer plats, att det tillslut inte kan stanna på vattenytan längre. När vattenmolekylerna börjar röra sig så snabbt så förvandlas det från flytande till gas. Och bubblorna är ju vattenånga, och då lyfter sig det mot ytan, och det är då det börjar koka. I diagrammet kan man också se att ökningen av vattnets temperatur minskade en aning hela tiden, ju längre tid som gick. Vi stötte inte på några felkällor och det var för att vi arbetade koncentrerat och noggrant, men en felkälla kan vara att vattnets kokpunkt är ju 100°, men vår temperatur kom endast upp till 97°.

PMI -optikområdet