Etiketter

fredag 15 februari 2013

SO- Romersk religion


ROM - religion 

Tro
För romarna var gudarna väldigt viktiga och man skulle tro och dyrka de ordentligt, annars trodde man att man kunde drabbas av sjukdomar eller andra problem. I Rom var det en statsreligion, dvs var det staten som bestämde vilka gudar man skulle dyrka och genom offer till gudarna skapade man en relation mellan gudarna och befolkningen. Man dyrkade oftast den Gud som hade med ens yrke att göra, t.ex om man var bonde dyrkade man skördens Gud och om man var krigare dyrkade man krigsguden Ares. Men man dyrkade även andra gudar. 

Gudar 
Romarnas syn på gudar var inspirerade av grekernas, man hade många gudar och flera av de var kopior av grekernas gudar men man bytte namn på dom. Jupiter som var den högsta guden var himlens Gud och vakade även över Rom. Det var Jupiter som såg till att det regnade, att det fanns solljus och att det blixtrade. Gudinnan Juno var Jupiters hustru samt himmelsdrottningen. Men Juno var även en krigsgudinna, kärleksgudinna och Juno var mor till flera andra gudar, t.ex guden Mars. Även Minerva var viktig, hon var vishetens och hantverkets gudinna men även en krigsgudinna och gudinnan för medicin och poesi. Det var inte så ovanligt att en Gud kunde ha flera olika roller. Minerva, Jupiter och Juno hade ett gemensamt tempel i Rom och de tre gudarna var symboler för romerska riket. Dessa tre gudar är ungefär som gudarna i den hinduiska tron, där gudarna Brahma, Vishnu och Shiva är bland de viktigaste gudarna och de tre är speciella som de tre i Romersk mytologi. 

Ju mer områden romarna erövrade desto fler gudar började man dyrka också, man började alltså att dyrka gudarna som dyrkades på det erövrade områdena. Ett exempel på en sådan Gud är modergudinnan Magna Mater. Även gudinnan Isis som var från Egypten var populär, speciellt för kvinnor som trodde att hon kunde ge en hjälp när man skulle föda barn eller när man var sjuk. Guden Mithras från Iran var populär bland soldaterna i Rom. Efter ett tag började romarna även att dyrka döda kejsare och sedan även den dåvarande kejsaren. Man gjorde detta för att hålla samman riket och sedan började man även med offer till kejsaren för att visa att man stöttade det romerska riket. Efter ett tag kunde man få dödsstraff om man inte ville offra till kejsaren. 

Romarna höll kontakt med gudarna genom att be, offra och genom att tolka tecken från gudarna. Om man gjorde dessa saker på rätt sätt skulle gudarna t.ex besvara ens böner. 

Judarna
Men den religionen varade inte för alltid, och snart började romarna höra talas om kristendomen. Jesus föddes i Palestina, som nu är Israel, och när han blev kristen så följde många av judarna med och blev även de kristna. De ville då sprida den goda tron som dom tyckte det var och genom t.ex handelsmän och missionärer spreds tron till ställena runt Medelhavet och även längre in i Rom, och så spreds kristendomen.

Rom blir kristet
Tiden då man började höra talas om de kristna i Rom för första gången var under Pax Romana-perioden. Då var det inget ovanligt med nya religioner då människor kunde röra sig väldigt fritt och tro på det dom ville. Denna fredsperiod uppstod under kejsar Augustus tid och varade ända till kejsaren Marcus Aurelius död. Men något som det fanns lag på var att man var tvungen att se kejsaren i Rom som en Gud, oavsett vilken religion man hade. De människor som hade andra religioner hade inget problem med detta, men de kristna trodde på att det bara fanns en Gud och vägrade därför se kejsaren som en Gud. Det ledde till att den kristna religionen förbjöds och de kristna kunde bli straffade, t.ex genom att skickas in på gladiatorarenorna och då bli dödade. Dessa människor blev då martyrer, alltså att de dog för sin tro och det var ungefär 3000 kristna som blev martyrer. Trots detta växte den kristna kyrkan och kristendomen spreds snabbt. Folk blev lockade av att veta att i den kristna tron så var alla människor lika värda oavsett vad för kön man hade, arbete eller om man var fattig eller rik. Därför drogs speciellt slavar och kvinnor till denna religion, som inte hade samma rättigheter som t.ex de rika männen. Under 300-talet, då Konstantin var kejsare, tillät han den kristna religionen, antagligen för att han trodde att han skulle kunna stärka sin makt om han hade kyrkan på sin sida. Kyrkan och kejsaren började samarbeta och detta samarbete blev som störst i slutet av 300-talet då kejsar Theodosius förbjöd alla andra religioner och kristendomen blev den ända tillåtna. Detta gjorde ju att människor med andra religioner helt fick ändra sig. Det ledde till många konsekvenser överallt i riket, t.ex så stängdes det sista Isistemplet i Egypten. Konsten att kunna skriva och förstå hieroglyfer glömdes bort. I gudinnan Vestas tempel i Rom släcktes elden som brunnit i ungefär tusen år och det blev förbjudet att delta i de olympiska spelen. 

Negativt/positivt med kristendomen
Negativa och positiva sidor med att Rom blev kristet var många. Det positiva var t.ex att människorna hade samma rättigheter och alla var lika värda. Det gjorde så att samhället blev bättre, folk var friare och gjorde det dom ville. Det negativa var t.ex att så många dog, det blev många offer och de kristna fick först betala ett högt pris för det dom trodde på. Men det ledde ju senare till att kristendomen blev tillåten, alltså om folket skulle lagt av skulle kristendomen kanske inte blivit så stor. Att kristendomen blev stor hade ju också för och nackdelar. Fördelarna var att ideologin var rättvis, men nackdelarna var ju att alla andra religioner blev förbjudna. De människor som hade annan tro och andra värderingar fick ju inte ha det längre och dom förlorade ju mycket på att kristendomen blev stor. Man fick helt ändra sin egen religion, och det blev ju ändå odemokratiskt på ett sätt fast än att kristendomen var demokratiskt i sig. Men det var bara under en period då alla hade lika rättigheter och alla hade samma värde. Rom fortsatte att vara kristet och alla skulle ha lika värde, men i samhället var det inte det lika mycket längre. Som mest var det ett rättvist och jämlikt samhälle under 300-talet, sedan började kyrkan ta allt mer pengar och marker från befolkningen och sedan grödor osv. Många kunde fortfarande varken skriva eller läsa och kyrkan fick in mycket pengar. 

Sverige kristnades
När Sverige kristnades var det ungefär samma som när Rom kristnades. Först trodde Sveriges befolkning på samma tro som man hade på vikingatiden, dvs asatron och man trodde då t.ex på gudarna Oden, Tor, Balder osv. Detta var väldigt likt romarnas gudar innan de blev kristna, då precis som romarna (och t.ex grekerna och egyptierna) så hade varje Gud en speciell roll eller förmåga, t.ex som Oden, som var visdomens Gud och hade även förmågan att göra sina fiender döva, blinda och skräckslagna och Tor som är Odens son. Tor är åskans Gud och han har sin hammare som han dödar jättar med. Dessa saker var vad man i både Rom och i Sverige trodde på innan kristendomen kom. Flera delar i Europa hade redan hunnit bli kristna innan Sverige blev det. Genom handel mellan Sverige och de kristna länderna fick Sverige kontakt med kristendomen och deras ideologi. Men det var även olika missionärer som kom till de nordiska länderna för att få människorna att byta religion till kristendomen. En missionär var Ansgar, som var en munk från Tyskland och hade fått i uppdrag av kejsaren där att komma till norden och berätta om kristendomen. När Ansgar kom till Sverige fick han många svenskar att ändra religion till kristendomen. Till skillnad från Rom så finns det inget som pekar mot att kristendomen var ovälkommen i Sverige. Övergången från den gamla religionen till kristendomen var fredlig. Det kan nog bero på att Sveriges kung lät Ansgar predika och när många gick över till kristendomen var inte detta något problem. Sedan under 1000-talet så döptes kung Olof Skötkonung sig och det var ju något stort om själva kungen gick över till kristendomen. Då kristendomens ideologi var väldigt rättvis tror jag många också bytte religion och såg det som en bra sak då kungen också var med på det. Men i Rom blev ju kejsarna först emot det innan kristendomen tilläts och som sagt miste ju flera tusen sina liv. 

Splittring 
Tillslut var inte Rom så rättvist och jämlikt som de skulle ha varit och som kristendomen är. Utan kyrkan fick mer och mer makt och det blev inte lika demokratiskt, och så blev det i många länder som hade kristendomen som religion. Det var då Martin Luther kom fram. När man hade begått grova synder, som t.ex mord, äktenskapsbrott osv var straffet först väldigt hårt, det var t.ex stränga fastor osv. Men sedan ändrade man så att straffet inte var alls lika hårt, och det var att man kunde köpa sig fri från sina synder. Avlat var botgöring för sina synder, alltså att man betalat tillräckligt med pengar för sina synder, och när man gjort det fick man ett avlatsbrev från biskopen som bekräftade detta. Martin Luther var en man som var emot detta då och han höll inte med om att man skulle kunna köpa sig fri från sina synder utan att man egentligen ångrade sig eller att man tänkte förbättra sig. Därför skrev han 95 teser, påståenden, som handlade om avlaten. Detta ledde till att Martin Luther bannlystes och då hade alltså vem som helst rätt till att döda honom om man ville. Men det var många människor som höll med Luther och även kungar och kejsare, som såg sin chans att bestämma över kyrkan, höll med honom. Dessa människor gick då från att alla vara katoliker till att bli protestanter och kristendomen splittrades då i två delar. Inom protestantismen finns det också flera olika ”riktningar” som man kan ha, men de flesta är bara protestanter. Dessa protesterade för att förändra kyrkan. Och sedan började delar av Europa också att övergå från katolicism till protestantism. Hela denna process kallas reformationen. Reformationen bestod av flera olika rörelser, och det alla hade gemensamt var att alla tyckte att en människa kunde nå gemenskap med Gud genom att tro, tro på det bibeln sa, och alltså inte genom något man gör och inte genom att man lyssnade på det påven sa. T.ex under 1300-talet var det en man vid namn John Wycliffe som var väldigt aktiv i England och som kritiserade kyrkan och påven för att de hade för mycket makt och inte gick efter det bibeln sa. En av de viktigaste reformatorerna var då Martin Luther. 

Jämförelse mellan katoliker och protestanter 
Det var då mycket skillnader mellan hur katolikerna och protestanterna tänkte. Inom katolicismen så tror man att kyrkan är Guds röst på jorden och att det kyrkan säger är rätt. Om man vill bli förlåten för sina synder kan prästen förlåta en och Påven är katolikernas högsta ledare på jorden. Men inom protestantismen så stod det Gud ville i bibeln. För att få förlåtelse för sina synder så skulle man tro, det var kopplingen till Gud man hade, att man skulle tro och att kyrkan lyder under staten. 

Kristendomen nu
Kristendomen är nu den största religionen i världen och kristendomen då och nu är väldigt lik. Kristendomen är ju den största religionen av en anledning, alltså är det en religion som många tycker om och därför har den så många anhängare. Och kanske var det tack vare kristendomen som rättigheter för alla människor och att man är lika värda växt. 

Jämförelse
När de kristna först kom till Rom behandlades de väldigt illa, och det var ju för att romarna inte höll med kristendomen och dess ideologi och behandlade därför de kristna dåligt bara för att de själva inte tycket om kristendomen. Det var så med många andra religioner också, att det inte var uppskattade och man ville inte ha de där. Man kan jämföra hur det var att vara kristen i Rom på den tiden med mycket, alltså tillfällen där folk varit oaccepterade på grund av vad de tror på eller vilka de är. Som i dagens samhälle, då till exempel Sverigedemokraterna är emot ett mångkulturellt samhälle och vill behålla Sverige svenskt och deras traditioner kvar och vill ju inte att invandrare ska komma till Sverige. Dessa fall pekar ju egentligen på okunnighet, t.ex med religioner tror man att folk vill tvinga på andra med en viss religion emot deras vilja men så är det ju inte, och det vet inte hur den religionen är och vill inte att den ska påverka landets religion. Så länge en människa har sin religion och har den för sig själv och inte tar ut det på andra så vad gör det då? Att man ska ha ett mångkulturellt samhälle kan vara jättebra då man träffar på nya språk, traditioner och man får fler kunskaper. Om man tar det bästa av alla religioner blir det ett jättebra samhälle istället för att bara ha en religion och den religionens positiva och negativa sidor. Människor är kanske rädda för nya saker, man vet inte hur de sakerna är och vågar därför inte ta ett steg mot de. Därför vill man ha kvar hur det alltid varit.

Om man jämför hur Sverige tog emot kristendomen och hur Rom tog emot den så kan man se stora skillnader. I Sverige var det inte alls så stort och så dramatiskt som i Rom. I Sverige var det också svårt i början men de tog det snabbt upp. Det beror på olika saker. I Sverige var det redan rätt så demokratiskt innan kristendomen kom och därför såg man den nya religionen som någonting bra och rimligt. Medan i Rom så ville man vara odemokratiska, det var mycket skillnader mellan rika och fattiga t.ex och de rika var rädda för att förlora den plats de hade om Rom blev kristet och därför ville de inte ha kristendomen. I Sverige fanns det dock mycket bönder och skillnaden mellan fattiga och rika var inte lika stor och därför gick det mycket lättare och smidigare när Sverige blev kristet till skillnad från Rom. 

Analys
Varför blev kristendomen så stor? Och varför uppfattades kristendomen hotfullt av den romerska staten så att man dödade de kristna? Det som gjorde kristendomen så stor var nog för att kristendomens ideologi och tanke skilde sig mycket mot de andra religionerna. Det var kanske inte så att de andra religionerna hade en jättestor skillnad mellan människor, men något som var väldigt tydligt i kristendomen var att alla var lika mycket värda oavsett vad. Detta, plus att kristendomen var en okänd religion som nästan ingen hade kunskap om, gjorde kristendomen väldigt intressant. Det var också så att inom kristendomen så fanns det bara en Gud, alltså var det inget bekymmer att hålla reda på alla gudarna utan det fanns endast en Gud som då var väldigt mäktig. Det var kanske vissa som inte hade några rättigheter alls i den religion de trodde på och såg därför kristendomen som en perfekt religion för just dom. Därför växte kristendomen. Kristendomen uppfattades nog hotfullt av staten på grund av att den var helt olik mot de andra religionerna då och gick igenom tankarna man hade då. T.ex att det bara fanns en Gud och att de kristna vägrade att se kejsaren som en Gud. Vad skulle hänt om det inte fanns så modiga människor på romarriket som dog för sin tro och hjälpte till så att kristendomen växte? Och om Konstantin inte hade tillåtit kristendomen? Då kanske vi inte skulle vara kristna idag. Och vad skulle hänt då? Kanske var det tack vare kristendomen som mänskliga rättigheter växte och man så småningom insåg att alla faktiskt är lika mycket värda, och om kristendomen inte fanns kanske människor, som t.ex kvinnor och slavar, levt under förtryck och utan egna rättigheter under en mycket längre period, och vad skulle det leda till? Att samhället fortsatte vara odemokratiskt och inte skulle kunnat utvecklas på sättet det gjort nu. Kvinnor och slavar skulle inte börjat arbeta som t.ex vanliga män och därför skulle industrin inte gått framåt i landet och kunskaper skulle inte spridits på samma sätt. Såklart är det mycket annat som lett till att vi ska ha ett så demokratiskt samhälle som möjligt men kristendomen är kanske en av anledningarna. 


När kristendomen infördes ledde detta även till att Romarriket delades i två riken. Konstantin grundade en ny huvudstad som låg i öst, Konstantinopel, och detta gjorde att landet blev svårt att styra då huvudstaden inte var i centrum längre. Det ledde då till att riket delades i två delar, Östrom och Västrom, vilket var år 395 ungefär. Det fanns skillnader mellan de två rikena, t.ex ekonomiska skillnader, då Östrom hade det mycket bättre ekonomiskt än Västrom. Detta ledde till att Västrom fick mindre och mindre mark och så småningom så existerade det inte längre. Då Östrom hade klarat sig bättre med ekonomin osv så varade det mycket längre. Men även detta riket kunde inte hålla ihop och tillslut så slutade även Östrom att existera och det var slutet av Romarriket. Att kristendomen kom kan ha varit en anledning till att detta hände, men det var även så att de fick begränsade resurser i Romarriket, folk ville inte betala höga skatter osv, och allt det ledde till att Romarriket inte kunde hålla ihop längre. Så jag tror inte att kristendomen var den största anledningen till Roms fall, och om kristendomen inte skulle ha spridits så tror jag ändå att Romarriket skulle falla förr eller senare, precis som många andra stormakter gjort, t.ex Sverige. 

Källor 

http://www.ne.se/enkel/romersk-religion 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar