11 frågor om växthuseffekten

1. Under 1800-talet (1824)

2. En svensk som år 1892 visade koldioxidens roll för växthuseffekten, och förutspådde att ökad andel koldioxid i vår atmosfär (genom till exempel förbränning av kol) skulle förstärka växthuseffekten och öka temperaturen på Jorden.

3. Det är kallare för Venus har för mycket växthusgaser och enligt teorin som flera forskare har leder detta då till ökad temperatur (så som Svante sa). 

4. Det är varmare för Mars har för lite växthusgaser. 

5. Som jag skrivit beror temperaturskillnaden på mängden växthusgaser som varje planet har. 

6. De upptäckte att man, genom att undersöka isen, kunde följa klimatets och atmosfärens utveckling under 400 000 år. 

7. Den har stigit ca 0,7°C.

8. Ca 2-6°C.

9. Koldioxid, metangas, ozon och vattenånga. 

10. Djur som kossor släpper ut stora mängder metangas på grund av deras fodersmältning och detta bidrar till ökad växthuseffekt. Köttet ska även fraktas långa sträckor och det leder till bland annat koldioxidutsläpp.
11. Kyoto-avtalet är ett avtal flera länder skrivit under där man ska minska en viss mängd utsläpp under en viss tid. 

Tongue twisters

Claudio Monteverdi

Claudio Monteverdi

Claudio Monteverdi var en italiensk tonsättare som föddes år 1567, sent in på renässansen, och dog år 1643, tidig barock. Vilken epok som Monteverdis musik tillhör har människor olika uppfattning om. En del säger att hans musik tillhör renässansen och andra säger att den tillhör barocken, och så finns det de som tycker att musiken tillhör båda. Jag håller med de sistnämnda, att hans musik tillhör både renässansen och barocken. 

Claudio Monteverdi föddes i Cremona och fick troligtvis sin musikutbildning av körledaren i stadens katedral.

Monteverdi var intresserad av musik vid tidig ålder. Han publicerade sina första verk, Sacrae cantiunculae, redan vid 15 års åldern och började därefter att söka anställning. År 1590 blev han anställd hos hertigen av Mantua och där utvecklades han mycket. Han påverkades av musiken av de kompositörer som som fanns i Mantua, och han blev färdig med sin tredje, fjärde och femte bok (den femte utkom år 1605). Alla dessa var madrigaler, det vill säga vokalmusik, som var typiskt för renässansen. 

År 1607 tillkom Monteverdis första opera; Orfeo och året därpå operan Arianna. Monteverdis musik hade sakta börjat utvecklas mot den epok som senare skulle kallas barocken. Operan Orfeo har beskrivits som ”ett förbluffande verk för sin tid”. Till skillnad från tidiga operor som saknade variation i tonsättningen och övergripande struktur använde Monteverdi sig av all den kreativitet han hade och gjorde handlingen till operan tilltalande och musikalsikt dramatisk. Han blandade även in körer, duetter, sånger och orkestern. Orkestern bestod av bland annat orglar, violiner, blockflöjter, tromboner och trumpeter, detta något som är mer typiskt för Barocken, då musikinstrumentet fick en betydligt större roll än vad de haft under Renässansen. 

Från år 1613 var han anställd som kapellmästare vid Marcuskyrkan i Venedig, fram till hans död. Där skrev han bland annat sin sjätte, sjunde och åttonde madrigalbok. 

Renässansen

Under renässansen hände mycket. Folk blev väldigt nyfikna, man vågade upptäcka och forska, och man vågade ifrågasätta saker som inte var rätt och försöka förändra. Människan började tro på sig själv. Till exempel upptäcker Colombus Amerika i slutet av 1400-talet, i mitten av 1400-talet tar hundraårskriget mellan England och Frankrike slut och den italienska filosofen Giovanni pico della Mirandola ger ut en text; Tal om människans värdighet. Jag tror detta påverkade Monteverdi och hans musik väldigt mycket. Med tanke på att människor blev nyfikna och vågade mer tror jag det ledde till att även han vågade mer och prövade olika saker som ingen kanske gjort tidigare. Till exempel, uppvisade hans tredje marginalbok ett mer vågat bruk av kromatik, vilket betyder att han använde sig av stigande och fallande halvtonssteg. Monteverdi reste även runt en hel del vid omkring 1600 talet, bland annat till Ungern och Florens, vilket troligtvis bidrog till mer inspiration och vidgade hans perspektiv. 

Orfeo

Orfeo är som sagt en av Monteverdis kända operor (jag har redan beskrivit lite om denna opera ovan). Orfeo är baserad på den grekiske legenden av Orfeus, och berättar historien om sin härkomst till Hades och hans försök att få sin döda fru Eurydike tillbaka till den levande världen.

Orfeos ouvertyr: Det öppnas med en melodi spelad av först trummor och sedan följt av något slags blåsinstrument. Melodin är väldigt lik ”marcherande” melodi, som om de marcherar, och den är i snabb takt. Sedan vid 0:35 slutar blåsinstrumenten spela och endast trummor hörs, ett trumsolo. Sendan börjar samma melodi som från början om igen, fast mycket svagare. Det följs av trumsolot, och samma melodi igen fast denna gång starkare. Jag tycker att det låter som fler blåsinstrument är med denna gång. Från 0:00 till 1:52

Orfeos recitativ: I början spelar en cembalo, och sedan kommer sången in, samtidigt som cembalon spelar i bakgrunden. I början är sången väldigt lugn, som om kvinnan berättar kring början av handlingen och om operans början, sedan vid ungefär 2:38 tar det i lite mer och sången blir lite mer tilltalande på något sätt. Sedan efter det spelas det på stråkinstrument. Från: 2:45 till 3:45

http://www.youtube.com/watch?v=tbODsrBb5ZQ  <---- OPERAN ORFEO 

Odysseus återkomst 

Odysseus återkomst är en helaftonsopera som Monteverdi skrev år 1640. Anledningen till att han skrev denna var på grund av att han fick det i uppdrag, detta på grund av de kommersiella operascenernas uppkomst i Venedig. 

Renässans + barocken vs klassicismen 

Jag har tänkt jämföra renässansen + barocken med klassicismen, som varade från år 1750 till 1820. Under renässansen började man smått utveckla och tillverka ”riktiga” musikinstrument, som till exempel bläckblåsinstrument. Men under klassicismen utvecklades allt mycket mer, till exempel kom pianot och även det som kallas symfoni. Musiken under renässansen (och även mycket under barocken) var polyfonisk. Det innebär att det fanns flera stämmor och melodier samtidigt, men som alla var självständiga. Musiken under klassicismen var å andra sidan homofonisk, det vill säga att det fanns en stämma, melodistämma, som var självständig medan de övriga stämmorna bildade ackord. 

Under renässansen och framförallt barocken kan musiken ses som ett evigt flöde av toner, och melodierna var inte lika balanserade som de var i klassicismen. Under klassicismen började man använda rytm på ett nytt sätt, och nu var rytmen mycket mer flexibel, till exempel förekom förändringar i både taktart och tempo. 

Under klassicismen var terassdynamik inte lika nödvändig som den varit under exempelvis barocken. Terassdynamik är ett av barockens kännetecken och innebar en stegvis förändring tonstyrkan. Men under klassicismen hade man istället börjat använda sig av crescendon och diminuendon. Crescendo innebär att musik blir starkare och starkare och diminuendo innebär motsatsen, att det blir svagare och svagare. På en cembalo, till exempel, finns det ej möjlighet att spela svagare eller starkare, men när pianot kom kunde man göra det vilket då ledde till att terassdynamiken inte var lika nödvändig längre. 

Under klassicismen börjades musik som sonater och symfonier att komponeras i mängder. Både sonater och symfonier hade speciella strukturer som de behövde följa. 

Sonat:

1. Exposition - presentation av musikaliska tema (tema=melodi)
2. Genomföring - olika variationer av teman (för att visa sin skicklighet)
3. Repetition - repetition av tema

Symfoni: 

1. Snabb och livlig sats 
2. Långsam och lugn sats 
3. Dansrelaterad sats 
4. Återigen snabb och livlig sats 

Källor:

http://www.ne.se/lang/claudio-monteverdi#

http://komponera.se/renassansen/

http://komponera.se/barocken/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Claudio_Monteverdi

http://sv.wikipedia.org/wiki/Renässansen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Madrigal

http://en.wikipedia.org/wiki/L%27Orfeo

http://komponera.se/klassicismen/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Homofoni

http://sv.wikipedia.org/wiki/Polyfoni

Bok:
Titel: Så blir det musik. Förf. Sixten Nordström. Förlag: Bra Böcker. Tryckt: 1989.

Slöjd utvärdering

Jag har gjort en kofta med tryck och text på baksidan. 

Inspiration: 

Jag vet inte exakt var jag fick min inspiration att göra en kofta ifrån. Det var mest det att jag ville försöka göra något svårt och pröva nya saker. Först hade jag tänkt sy en kofta och sedan ha ett citat på baksidan och måla dit fjärilar. Jag tycker om citat och tyckte att det skulle verka fint att ha det, och anledningen till att jag ville måla dit fjärilar var för att jag tycker fjärilar är väldigt vackra. Men sedan ändrade jag mig. Jag kunde inte komma på något citat som jag skulle vilja sy på på baksidan av min kofta, fast än att jag tänkte länge. Därför tänkte jag att jag kan sy på någon annan text som jag tycker om, och jag valde att skriva ”Nothing was the same” vilket är namnet på min favoritartists album. Men jag ville göra något mer. I och med att jag inte tänkte ha ett citat längre ville jag inte måla fjärilarna heller då det inte riktigt skulle passa in på min text. Jag fick då tipset av Rose att stryka på bilden av Drake (artisten) på baksidan. I och med att ”Nothing was the same” är namnet på hans album tyckte jag det var passande att välja albumets omslagsbild att ha på. 

Tillvägagångssätt:  

Jag började med att leta efter ett passande mönster. Det jag valde var ett mönster av en jogginjacka som jag tyckte såg snygg ut. Sedan valde jag ett ljusgrått elastiskt tyg, dels för att färgen var fin men även för att det skulle passa att skriva text och annat på baksidan. Jag använde mig i princip endast av den elastiska sömmen. 

Jag började mitt arbete med att klippa till mig plagg, med 1 cm sömsmån, efter mönstret som jag hade. Delarna jag fick var följande: 

• 2 framstycken
• 1 backstycke 
• 2 ärmar 
• 4 kapuschongdelar  
• 2 fickor 
• 1 midjemudd 
• 2 ärmmuddar 
• 2 fickmuddar 

Det första jag gjorde var att sy ihop min kapuschong. Jag tvärnåla och sydde mittbak räta mot räta på två av kapuschongdelarna och gjorde sedan samma sak med de andra två. Vid den kapuschongen som skulle vara yttersts framkanter sydde jag knapphål. Sedan sydde jag de båda kapuschongernas framkanter räta mot räta, och sedan sydde jag en 1,5 cm bred kanal längs framkanten med raksöm. 

Sedan började jag med mina fickor och deras muddar. Jag vek fickmudden på längden och tvärnåla samt sydde den vikta mudden räta mot räta med ficköppningen. Sedan tog jag fickdelen och sydde den räta mot räta med det ena framstycket, en bit upp på det. Jag gjorde sedan likadant med den andra fickan. 

Sedan så gick jag över till ärmarna. Jag sydde den ena ärmen, framärmen, räta mot räta med det ena framstycket och sydde sedan bakärmen räta mot räta med bakstycket. Sedan gjorde jag samma sak med den andra ärmen. Därefter sydde jag fram- och bakstyckets sid- och ärmsömmar räta mot räta, på båda mina ärmar. 

Därefter gick jag över till midjemudden. Jag tvärnåla och sydde midjemuddens kortsidor räta mot räta och vek sedan midjemudden på längden. Jag tvärnåla och sydde den vikta midjemudden räta mot räta med nederkanten, och gjorde sedan exakt samma sak med ärmmudden och ärmens nederkant. 

Efter det tog jag en dragkedja vars längd passade min koftas längd och nålade först på den räta mot räta längs mitt fram, och sydde sedan fast den, dock med en annan pressar fot, en blixtlåspressarfot. 

Sedan tog jag min kapuschong, tvärnåla och sydde kapuschongen räta mot räta mot koftans halsringning. Jag tog ett band som jag satte fast en knappnål på och trädde den i kapuschongen. Jag fäste mitt blixtlås genom att vika in och ner sömsmånen och blixtlåset och sydde fast det. 

Efter att jag gjort allt det var jag klar med själva koftan och gick därefter över till broderingsmaskinen. Jag knappade in de bokstäver jag ville ha insytt på koftan och var beredd på att stoppa maskinen om något gick snett. Ibland blev det fallet, och då var det så att man fick fixa till problemet och sedan fortsätta. 

När detta var klart och jag klippt bort överflödig tråd tog jag min bild på Drake som jag bett Jonas skriva ut och prövade att först stryka på den på en provbit, och strök därefter på ett annat exemplar av bilden på min kofta. Man skulle stryka noggrant och under en rätt så lång tid. När detta var klart, och bilden svalnat en stund, tog jag ett bakplåtspapper på bilden och strök ännu en gång, denna gången under en kortare period. Bilden fäste sig fint på baksidan av min kofta. 

Mina åsikter: 

Jag blev nöjd med koftan och tycker att detta var en rätt så bra utmaning för mig, då jag använde mig av tekniker och metoder som jag inte använt mig av tidigare. Det ledde även till att jag lärde mig en hel del nya saker, till exempel att sy på dragkedja, sy knapphål och att använda broderinsmaskinen. 

Jag har försökt jobba så självständigt som jag kunnat och försökt tänka själv innan jag frågat om hjälp. När jag använde broderingsmaskinen var detta speciellt svårt då det inte fanns någon beskrivning på hur man skulle använda den på samma sätt som det fanns en beskrivning på hur man skulle sy koftan vilket gjorde den aningen mer komplicerad att använda, men endast när man skulle starta den och ställa in den då jag annars i princip bara skulle se på när den sydde in mina bokstäver. 

Sammanfattningsvis tycker jag det varit väldigt roligt och lärorikt att arbeta med min kofta.