Genetik

A = Chansen för att ungen är vit är 50%

B = Då mamman från början var vit, innebär det att båda hennes anlag är v. Pappans anlag kan dock vara både Sv och SS. Oberoende om pappans anlag är Sv eller SS så kommer barnet ha minst ett vitt anlag, från mamman, men i och med att detta är recessivt blir barnet svart. (Barnet kunde dock fått pappans vita anlag, men detta var ej fallet för i så fall hade barnet blivit vitt -vv). Om detta barnet sedan får barn med en annan kanin med anlagen Sv eller SS finns det 75% respektive 50% chans att barnet bär på ett vitt anlag. Om detta barnet med ett vitt anlag sedan får barn med en annan kanin som är Sv så finns det 25% chans att barnet får båda de vita anlagen från föräldrarna och därmed blir vitt.

C = 1. a) Aa  b) Aa  c) aa
       2. 50%

D =
a) Ja
b) Nej det behöver hon inte
c) Ja
d) Ja
e) Ja
f) Ja
g) Nej

Neutralisation

Syfte: 

Syftet med laborationen var att neutralisera HCl med NaOH. 

Material:

• Byrett 
• Stativ
• 2 bägare 
• Tratt 
• HCl -lösning
• NaOH -lösning
• BTB -lösning
• Peleusboll 
• Filterpapper 
• Penna 
• Anteckningsblock 
• Kristallbägare 

Utförande: 

Vi började med att montera fast vår byrett på stativet. Därefter hällde vi i NaOH genom tratten in i byretten och nollställde det. Efter det mätte vi, med hjälp av peleusbollen, upp HCl, exakt 10 ml, i en bägare. Vi satte vår bägare med HCl i på ett filterpapper och satte detta på stativet. Innan vi började droppa i NaOH med hjälp av byretten så hällde vi i ca 6 droppar BTB. Då blev lösningen gul. Därefter började vi droppa i NaOH i bägaren och vi skakade med jämna mellanrum om bägaren så att lösningarna blandades med varandra. Vi gjorde detta ända tills lösningens färg slog om till grönt. Vi hällde därefter lösningen i en kristallbägare som vi la på en fönsterkarm. 

Bild när vi monterat fast delarna och ska börja experimentet

Bild tagen från Nanjot

PS: på bilden är det en ekolv för Nanjot använde ekolv men vi använde oss av en bägare 

Resultat: 

HCl (ml)	NaOH (ml)
10	22,8

För att neutralisera 10 ml HCl behövdes det 22,8 ml NaOH. 

Slutsats: 

Av resultatet kan vi se att NaOH är ungefär dubbelt så starkt som HCl. Den neutrala lösning som bildats var saltvatten. Efter att vi sedan låtit lösningen stå på fönsterkarmen i en vecka fanns endast NaCl kvar, det är för att all H2O avdunstat. 

Reaktionen är följande: 

NaOH + HCl => NaCl + H2O

Det kan förklaras genom följande: 

Na+ + OH- + H+ + Cl- => NaCl + H2O

Som vi kan se kompletterar jonerna varandra beroende på om de har negativ eller positiv laddning vilket gör att de tillsammans blir helt neutrala, alltså en positiv jon blir neutral med en negativ jon och tvärtom. 

Om man skulle ändra på denna undersökning kunde man använt sig av H2SO4 istället, vilket är en starkare syra än HCl. Då hade det krävts mer NaOH för att göra det neutralt. 

Reaktionen skulle då bli följande: 

H2SO4 + NaOH => Na2SO4 + H2O

H2SO4 + 2NaOH => Na2SO4 + H2O

H2SO4 + 2NaOH => Na2SO4 + 2H2O 

Jordarter

Jordarter 

Syfte: 

Ta reda på hur olika jordarter påverkar nedbrytningshastigheten. 

Material: 

• Lerjord 
• Sand 
• Grus
• Plastburkar 
• Kniv
• Skärbräda 
• Våg
• Äpple 
• Krukplastgrej

Utförande: 

Jag arbetade med Calle. Vi började med att välja ut de jordarter vi skulle använda oss av, vilket blev lerjord, sand och grus. Sedan tog vi tre små plastburkar som vi fyllde de olika jordarterna med, en sort i varje burk. När vi sedan kom tillbaka vägde vi jordarterna för att viktmässigt ha lika mycket av varje. Därefter hällde vi jordarterna i vars en krukplastgrejen och tog en bit äpple som vi skar i tre delar. Vi vägde delarna för att få exakt samma mängd äpple (vilket var 1,5 g). Dessa la vi in i vars en krukplastgrej tillsammans med jordarterna och la de sedan på fönsterkarmen för att de skulle få solljus. Vi gav inte våra jordarter H2O under de 7 dagar som jordarterna med äppelbitarna stod i fönsterkarmen, och vi hade inget lock på så att de skulle kunna få syre. 

Resultat: 

Snabbast nedbrytningshastighet i ordning (från snabbast till långsammast):

1. Grus
2. Sand
3. Lerjord 

Detta är en tabell som visar äpplets vikt innan undersökningen genomfördes, efter undersökningen genomfördes och vikten efter undersökningen genomförts i procent, beroende på vilken jordart de var i. 

Vikt (g)	Grus	Sand	Lera
Före	1,5	1,5	1,5
Efter	0,2	0,3	1,0
Efter i %	ca 13%	20 %	ca 67%

Vi kan se att efter en vecka är det 13% kvar av äpplet i grus, 20% kvar i sand och 67% kvar i lera. 

Slutsats: 

Nedbrytare är organismer som utvinner energi genom cellandning vilket innebär att nedbrytare behöver O2 och C6H12O6. Leran som vi använde var väldigt kompakt jämfört med sanden och gruset och detta bidrar till att jorden blir syrefattig. Vårt grus var inte alls lika kompakt och detta ledde till att gruset är syrerikt, vilket är en anledning till varför grus hade en högre nedbrytningshastighet än sand och lera. Lera var även mer kompakt än sanden. Näringen får de från organiska ämnen, som äpplet. 

Nedbrytare utvinner som sagt energi genom cellandning, och inte fotosyntes, och detta är för att nedbrytare inte har klorofyll. När vi tog våra olika jordarter och mätte bland annat fuktvärdet var detta lika för samtliga jordarter. Efter en vecka, när vi tog ut äppelbitarna, kunde vi känna att den bit som varit i lerjorden fortfarande var fuktig, och leran var fortfarande fuktig. Detta kan ha lett till att nedbrytarna trivdes sämre i denna miljö. 

Vi hade både abiotiska samt biotiska faktorer i vår undersökning. Abiotiska faktorer är icke levande faktorer. De abiotiska faktorer i vår undersökning var jordens pH-värde, syre, temperatur och solljus. Biotiska faktorer är levande faktorer, till exempel nedbrytare. Både abiotiska och biotiska faktorer har en inverkan på ett ekosystem.