Äntligen börjar det närma sig.
Dagen då vi slutar grundskolan.
Dagen då vi lämnar detta stora kapitel av våra liv bakom oss och påbörjar ett nytt.
Det är en stor händelse, men det är en liten avslutning jämfört med de mycket större som väntar.
Denna dag kom oerhört snabbt, vilket jag inte var förberedd på. Det känns ju som om det var igår vi slogs ihop till en ny klass i 7an. Då vi spelade brännboll på fotbollsplanen. Nya ansikten, nya namn, nya klasskamrater och vi formade tillsammans den klass som skulle bli framtida 9B.
Från min tid med er här, men även mina tidigare 7 år, har jag fått många lärdomar, erfarenheter och även kompisar för livet. Jag kan inte säga att jag hade velat gå en enda dag till i grundskolan, men jag måste nog medge att jag kommer sakna allt som har varit.
Att det gick så fort får mig att tänka på allt som vi tar för givet och alla stunder som inte kommer tillbaka, och speciellt nu inser jag hur mycket man ska uppskatta allting. Livet är en resa och det gäller att njuta av varenda stund så mycket som det går för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Den framtid som nu väntar oss är en tid med nya prövningar, utmaningar, minnen och fler lärdomar. Allt kommer inte att vara en dans på rosor. Vi kommer möta många motgångar, vi kommer snubbla på vägen, men vi kommer inte ge upp. Som Nelson Mandela en gång sa: ”The greatest glory in living lies not in never falling, but in rising everytime we fall.”
I slutändan kommer allt arbete löna sig, bara vi inte ger upp.
Jag vill även ta detta tillfälle och passa på att tacka alla de lärare som vi haft, framförallt Monica och Gert. Förutom er roll som lärare har ni även bidragit med mycket inspiration och motivation och alltid försökt driva oss till att bli bättre.
Så ja, äntligen börjar det närma sig.
Dagen då vi står här, redo att avsluta nian.
Dagen då vi splittras och går skilda vägar.
Allt vi har kämpat för, alla inlämningar vi skrivit och alla prov vi pluggat till har lett oss till denna dag; dagen där vi stolta kan säga: Vi klarade det!