Hinduism vs Islam

Hinduism vs Islam

-Religiösa skrifter

Jag ska nu jämföra de religiösa skrifterna inom hinduism och islam. Då har jag tänkt berätta kring några viktiga/stora saker som står i respektive religions heliga skrift/skrifter och sedan bland annat analysera kring hur detta kan ha påverkat samhället och de som utövar religionen.

Hinduism:

Hinduismen har flera olika heliga skrifter, till exempel de fyra Vedaböckerna. Alla skrifter är skrivna på sanskrit, ett äldre skriftspråk som har använts i religiösa skrifter inom bland annat hinduismen.

Hinduismens äldsta religiösa litteratur är de fyra Vedaböckerna. De är ungefär 4000 år gamla och används fortfarande, främst av präster som bland annat reciterar dem till bönerna. Veda betyder veta eller kunskap om gudomliga saker. Vedaböckernas äldsta del är från 1500 f.Kr. Vilka böcker man räknar till Vedaböckerna är lite olika, beroende på traditionen. En som man vanligtvis räknar dit är Rigveda, som är den äldsta delen och innehåller, bland mycket annat, den text som gör att många hinduer ser kastsystemet som något naturligt och självklart.   

Det hinduiska samhället och människorna är indelade i fyra olika grupper, kast, där varje grupp representerar olika delar av guden Brahman. Präster kom från huvudet, krigare från armarna, handelsmän/hantverkare från låren och bönderna kom från fötterna, som anses vara en oren del av kroppen. Varje huvudkast är i sin tur uppdelad i tusentals lägre kaster. Kasten har alltså olika hög status och man har olika uppgifter i samhälle beroende på vilken kast man föds in i. Kastsystemet påverkar också äktenskap, umgänge, yrke och traditioner. En del människor blir uteslutna på grund av orenhet från sin kast och är därmed kastlösa. De lever då utstötta och måste genomgå en lång rening för att återigen bli accepterade. Enligt lag är diskriminering på grund av kast förbjuden, men folk behandlas ändå illa om man är från de sämre kasten. 

Hinduer tror på återfödelsens kedja. Man återföds ständigt i en ny kropp, ända tills ens själ blir ett med världssjälen (vilket är hinduernas mål). Karman och dharma är centrala begrepp inom hinduismen. Karman är handlingar och dharma är plikt. Dharma är den plikt man har att följa och som är till för att visa hur man ska leva. Karman är en människas samlade goda och onda handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter, hur bra man följt dharma. Har man en god karma föds man in i ett högre kast och har man dålig karma föds man in i ett lägre. Alltså, dina handlingar i det här livet kommer att avgöra vad du återföds som i nästa. 

Bortgifte är enligt hinduismen tillåtet. Det står även att man föds in som en hindu, det vill säga, när du föds är du automatiskt hindu.

Islam: 

Islam räknar Muhammed som den sista i en lång rad av profeter och Koranen som sin uppenbarade heliga skrift. Muslimer tror att alla Koranens verser uppenbarades för Muhammed av Gud via ängeln Gabriel under många tillfällen mellan år 610 och fram till Muhammeds död år 632. 

Koranen är indelad i suror (kapitel) och ayat (verser). Totalt finns det 114 kapitel. Eftersom Koranen är Guds ord kan den inte översättas. De översättningar som finns är därför egentligen omskrivningar.

Homosexualitet inom islam är väldigt omtalat. I flera muslimska länder är det otillåtet att vara homosexuell och för det finns det stränga straff. Om detta exakt står i Koranen, att det är otillåtet att vara homosexuell, vet jag inte och det är svårt att veta om du själv inte läst Koranen. Olika källor berättar olika kring islams syn på homosexualitet. Men bland annat står det att det är bättre om du inte är homosexuell. 

Könsroller inom islam definieras bland annat av islamiska skrifter, som till exempel Koranen, men även av historien och kulturen i den muslimska världen. Mannen har ansvar för att arbeta och försörja sin fru och familj medan kvinnan har ansvaret för hemmet och för att uppfylla sin roll som fru och moder.

I Koranen nämns det hur kvinnor ska klä sig anständigt, bland annat genom att inte bära för urringade kläder och att täcka sin byst med en khimâr, som kan översättas som ”slöja”. 

Islam tillåter inte tvångsäktenskap. I Koranen kan man läsa att ingen fader eller moder har makt att tvinga deras son eller dotter till att gifta sig mot hans eller hennes vilja. 

Om man går igenom Koranen och läser den, ser man barmhärtighet, kärlek och rättvisa. 113 av 114 av Koranens suror börjar med att introducera islams Gud som en gud av barmhärtighet och medkänsla. Men det finns också verser som refererar till våld. Islam tillåter våld till en viss begränsad del. 

Analys: 

Hinduismen har till skillnad från islam inte en ”bestämd” helig skrift, och inte heller är hinduismens skrifter skrivna av en och samma person, men man kan ändå se att hinduiska samt muslimska länder båda tar religionen på stort allvar, till exempel genom att många lagar och normer i samhället kommer från deras heliga skrifter. 

I båda religionernas heliga skrifter står det om olika roller människor har, könsroller inom islam och bland annat kastsystemet i Indien. Könsrollerna (som jag skrivit mer djupgående om i min jämförelse mellan kvinnornas situation) finns i de båda religionerna och män och kvinnor har olika skyldigheter. Dessa könsroller kanske inte har skapats för att man ska kunna diskriminera och förtrycka kvinnor, utan för att mannen och kvinnan ska komplettera varandra. Kastsystemet i Indien har delat upp människorna i olika grupper, och man uppfattar det oftast väldigt negativt, vilket är förståeligt. Folk i de lägre kasten respekteras inte lika mycket och man kan bli förnedrad på grund av det kast man är i. Man har inte chans att bli bättre, om man är i mindre kast finns det inget man kan göra åt saken. Människor i de lägre kasten har oftast ingen utbildningen, en stor andel av kvinnorna är analfabeter och många lever i fattigdom. Många gör därför inte uppror mot detta, främst på grund av bristen på kunskap man har, men även kanske för att de inte vågar. Enligt mig är kastsystemet emot mänskliga rättigheter men detta är något många inte vet om. Andra kanske kämpar för att få mat och vatten till deras familjer och kan därför inte göra uppror. För att ändra på detta kan omvärlden hjälpa till. Sverige kan till exempel skänka pengar som går till en flickskola i Indien och som utbildar flickor så att de kan förstå situationen. Att folk inte gör uppror för att de inte vågar tror jag är fallet i andra länder också, till exempel vissa muslimska länder som också ignorerar de mänskliga rättigheterna. Jag tror att det i båda fallen blir en övre krets som fortsätter och de gynnar endast sig själva. Kastsystemet kan dock vara positivt också. Det leder till att alla har en roll i samhället, och alla har en uppgift som man sköter. 

Inom hinduismen står det att du föds in som en hindu, men detta står inte i Koranen. 

Att det i Koranen står att kvinnor ska klä sig ”anständigt” kan man tycka olika om. Alla har väl rätt till att själva bestämma vad de vill och vad de inte vill klä sig i, vilket förstås är sant, men jag tycker att det även finns en poäng i det som står. I väst har kvinnan nästan blivit som ett sexobjekt. Till exempel står kvinnor halvnakna och poserar i olika reklamaffischer och man utnyttjar kvinnans kropp för att kunna sälja bra, och jag tror att detta är vad islam försökte förhindra. Att kvinnor ska respekteras är kanske vad som låg bakom denna vers. Dessutom så vill man att ett förhållande inom islam inte endast ska vara på grund av fysiska attraktioner, utan även intellektuella sådana, och man ska därför inte gå runt halvnaken för att försöka attrahera män till exempel. Men som sagt kanske just det som står om kvinnors klädsel är vad som ligger bakom en del av förtrycken mot kvinnor i muslimska länder. Folk har tolkat det på olika sätt (och man kan inte säga vilken tolkning som är rätt och fel) och kvinnor har nu flera krav på sig angående deras sätt att klä sig offentligt.

I båda religionernas heliga skrifter står det om bortgifte, men det står olika saker. Enligt hinduismen är bortgifte tillåtet och arrangerade äktenskap är vanliga i Indien. I Koranen står det å andra sidan att bortgifte och tvångsäktenskap är otillåtet (inte för att detta respekteras av alla muslimer) och äktenskapet får inte arrangeras mot sonen eller dotterns vilja. Varför bortgifte är tillåtet inom hinduismen vet jag inte exakt. Kanske är det på grund av att religionen är så pass gammal, och detta var något som man gjorde på den tiden och därför skrevs det ner i de heliga texterna. Man trodde kanske till exempel att föräldrarna bättre kunde förstå vilken partner som skulle passa bäst, med tanke på deras höga ålder. Varför bortgifte sker bland muslimer trots att detta strider mot Koranens ord kan bero på olika saker. En stor anledning kan vara att folk inte vet att det står, man känner inte till det och tänker då inte på det. En annan anledning kan vara att det inte följer några konsekvenser och människor bryr sig därför inte.

Att hinduerna tror på återfödelsens kedja har också haft en påverkan i samhället tror jag. Kanske bidrar det till att folk försöker leva så bra som möjligt, endast göra positiva saker så att de får god karma. Men påverkar detta hur rika indier och de i högre kast ser på sina fattiga och lidande medmänniskor? De människorna som är i behov av hjälp? Hjälper man dem då, eller tycker man tvärtom att de ”förtjänar” sitt öde? Jag tror även att de "lidande" människorna själva tror att de förtjänar detta. Karman är något man tar väldigt seriöst och i och med att de flesta människor inte tycker det är något som är fel med det så är det svårt att få ut det ur samhället och kulturen. Även här tror jag att utbildning spelar en viktig roll. Många har inte kunskaper om omvärlden och de rättigheter som de faktiskt har och tycker inte det är något speciellt med det då. 

Enligt mig är islam, precis som hinduismen, och till exempel kristendomen och vilken annan vanlig religion som helst baserad på kärlek, medkänsla och så vidare. Och ja, det finns verser i Koranen som refererar till våld, men det tycker inte jag är något konstigt. Islam är inte en pacifistisk tro (pacifism=en benämning som avvisar användning av våld till att lösa konflikter). Islam tillåter våld till en viss begränsad del. Om vi ser på Sverige, är det samma sak här. Enligt svensk lag är det tillåtet att använda våld inom vissa fall, precis som islam säger. Att en minoritet av muslimerna tar det längre än så är inget man enligt mig beskyller en religion för. 

Många negativa punkter i Indien och flera muslimska länder kopplas till religionen och existerar på grund av det som står i de heliga skrifterna. I många lägen tycker jag dock att det är samhället och människornas ansvar -inte religionens. Det är lätt att utföra handlingar i religionens namn för att få till exempel makt. Bevis på detta är till exempel tvångsäktenskap inom islam. I Koranen står det att detta inte är tillåtet, men ändå förekommer det tvångsäktenskap och bortgifte mot personen i frågas vilja. Eller kanske slöjan, det står inte i Koranen att en kvinna måste täcka sitt hår eller sitt ansikte och så vidare, men det är det ändå lag på i ett antal muslimska länder. Det är dödsstraff för homosexuella i vissa muslimska länder fast än att det inte är tillåtet att döda en oskyldig människa enligt Koranen, homosexuell eller inte, men ändå gör man det. 

Jag tror alltså att när det kommer till vissa punkter så väljer människor att tolka det på sitt eget sätt. Mäktiga människor i länder kan tolka olika saker som står i Koranen på det sättet de själva vill, för att skapa något som de själva tycker om. De utnyttjar därför religionen i eget syfte, vilket inte är rätt. 

Fast än att man som sagt kan hitta negativa konsekvenser av religionerna tror jag ändå det är bra med religioner. De låter människan tro på något och man kanske får ett mål med sitt liv (till exempel att vara en så bra människa som möjligt). Man kan anförtro sig åt något mycket större, till exempel gudar, vid svåra situationer och vid andra tillfällen i livet. När man lever i ett samhälle där många tror på samma sak och man har samma religion kan man även känna gemenskap med människorna. Det kan vara bra tror jag, och man känner sig inte lika ensam. En religion kanske bidrar till att man håller hoppet uppe när allt annat sviker och det är, enligt mig, väldigt viktigt. 

-Kvinnorna 

Hinduism: 

Man kan tro att kvinnorna har en utestängd roll i det religiösa livet inom hinduismen, framförallt om man ser till de religiösa texterna. Manus lag (en indisk lärobok i sedvanerätt), till exempel, beskriver bland annat bara kvinnors ställning i förhållande till mannens. En kvinna kan vara en maka, en dotter och, om mannen avlider, en änka. Men samtidigt deltar kvinnorna aktivt i det religiösa livet och det är kvinnorna som genomför de dagliga riterna i hemmet och det finns även speciella riter som de gör. Det finns även kvinnliga religiösa ledare.

Inom hinduismen har gudinnor en stor roll, till exempel är gudinnan Devi mycket dyrkad och är efter Vishnu och Shiva den viktigaste gudomen. Alla hinduiska gudar behöver en gudinna som representerar hans livsenergi. Utan denna är guden kraftlös och kan inte åstadkomma någonting.  

Enligt hinduisk tradition är det viktigt för kvinnor att gifta sig och äktenskapet är oftast arrangerat av föräldrarna som anser att de, med tanke på deras höga ålder och livserfarenhet, tydligare kan förstå vilken partner som passar bäst för deras barn. Här spelar ekonomin och kasttillhörligheten viktig roll. Även månggifte var vanligt men mannen tog aldrig två fruar från samma kast. I och med att en kvinna kan hamna i högre kast genom giftermål hade männen i det högsta kastet störst äktenskapsmarknad. Alltså hade kvinnor i högsta kastet minst äktenskapsmarknad om de ville förbli i sitt kast.

I slutet av 1970-talet skedde en förändring som gjorde att kvinnor kunde utbilda sig till präster. Skolor har inrättats och argumentet för detta var att kvinnan i vedisk tid, alltså då de äldsta religiösa texterna nedtecknades, hade en viktig roll inom religionen. I Vedatexterna liknas man och kvinna vid ”de två hjulen på en vagn”. Men av tradition har kvinnan haft en underordnad ställning i det indiska samhället. 80% av Indiens kvinnor är analfabeter och många av dem lever i stor fattigdom, men självklart finns det undantag. En kvinna vid namn Indira Gandhi var under många år landets högsta politiska ledare. 

Trots att det alltså står i Vedatexterna att man ska betrakta kvinnan som jämlik mannen har ojämlikheten genom historien varit stor. Det har varit vanligt med barnäktenskap och kvinnor har haft det väldigt svårt för att skilja sig eller gifta om sig. Änkebränning har också varit vanligt, vilket innebar att man brände kvinnor tillsammans med sin döda man. Idag är änkebränning mycket sällsynt med det kan förekomma på landsbygden. 

Mord på små flickor förekommer också. Antingen gör man ett ultraljud och gör då abort om det är ett kvinnligt foster, eller så föder man barnet och dödar det om det är en flicka. Detta har dock varit förbjudet i över hundra år.

Kumkum, pricken i pannan som kvinnor ofta har, representerar inte vilket kast kvinnan tillhör, som många kan tro. Den är en dekoration och innan var kumkum ett tecken på att kvinnan som bar den var gift, men idag används pricken också av ogifta kvinnor och änkor. 

Islam: 

Könsroller inom islam definieras bland annat av islamiska skrifter, som till exempel Koranen, men även av historien och kulturen i den muslimska världen. Sharia, den islamiska lagen som bygger på texter ur Koranen och profeten Muhammeds uttalanden, definierar skillnader mellan kvinna och mannens rättigheter, roller och religiösa plikter. 

I många av dagens stater med muslimsk majoritet har kvinnan mer begränsade rättigheter än mannen gällande bland annat äktenskap, skilsmässa, arv, klädsel och utbildning. 

Enligt islam och Koranen är mannen och kvinnan lika inför Gud, samtidigt som mannen och kvinnan har fått olika roller i samhället. Mannen har ansvar för att arbeta och försörja sin fru och familj medan kvinnan har ansvaret för hemmet och för att uppfylla sin roll som fru och moder. Enligt islam och Koranen är kvinnor och män jämställda. Människor döms utifrån deras handlingar, oberoende om man är man eller kvinna, och man får samma straff och belöningar.

I praktiken ses männen samtidigt som förmyndare över kvinnorna. Mannen ska ha ansvar för kvinnan och vägleda henne, och de kan tillrättavisa kvinnan. Hur tillrättavisningen ska gå till finns det olika åsikter om, men bland annat genom att slå kvinnan (hur mycket man får slå har diskuterats länge och diskuteras fortfarande). 

En muslimsk kvinna får ej gifta sig med fler än en man, men en muslimsk man får gifta sig med upp till fyra kvinnor, under villkoret att han älskar de lika mycket. Detta är bland annat för rättvisa mot de barn som ej har någon förälder.

En kvinna är, enligt Gud och Koranen, fullt kapabel till att agera som en ledare, vilket man får läsa om i historien om Drottningen av Saba bland annat, som finns i Koranen. 

Kvinnor får precis som män besöka moskén, men männen och kvinnorna ber avskilt och männens utrymme utgör större delen av moskén. Det är förbjudet för kvinnor att verka som imamer. Det är endast män som tolkar Koranen och sunna (regler inom islam som bygger på det profeten Muhammed sade och gjorde), och en hel del muslimer kritiserar nu de tolkningar som gjorts då de bland annat menar att en felaktig bild har skapats. 

Analys:

Båda religionerna som jag har jämfört har heliga skrifter och enligt dem har kvinnan och mannen olika könsroller. Det står också i de heliga skrifterna att mannen och kvinnan är lika värda och att de ska ha samma rättigheter men det förekommer ändå ojämställdhet i både Indien och i de muslimska länderna. Prästutbildningen blev nyligen tillåten för kvinnor, 80% av andelen kvinnor i Indien är analfabeter och mord på småflickor förekommer. Inom islam måste kvinnan bära slöja, de får mindre arv och de kan till exempel inte bli imamer. Så förtryck mot kvinnor finns helt klart, men jag tycker inte det är rätt att beskylla en religion för detta. Jag tror man gör handlingar som kvinnoförtryck i religionens namn för att man ska kunna få makt, och man utnyttjar därför religionen, men detta är inget som religionerna står bakom och det är därför fel att beskylla religionerna.   

Jag tycker också det är viktigt att man ser båda sidor av saken. I flera fall så har den egentliga anledningen bakom texter och verser från de heliga skrifterna förvrängts och något som man tycker är orättvist och ojämställt var ursprungligen inte menat så. Om vi till exempel tittar på arvsrätt inom islam är det sant att kvinnans andel i flera fall är mindre än mannens. Detta kan ses som orättvist, men även rätt logiskt. Inom islam är det mannens skyldighet att försörja familjen, och därmed ligger det ekonomiska ansvaret på mannen. Mannen måste då använda sin andel för att förse kvinnan och barnen i familjen med mat, medicin, boende och så vidare, medan kvinnan kan använda sin andel till vad hon själv vill. Både islam och hinduismen har heliga skrifter och enligt dem har kvinnor och män olika roller i samhället. Detta kan också ses som ojämställt, men även här tror jag att det finns ett syfte. Kvinnor och män har tilldelats olika roller i samhället för att alla ska ha något att göra, och på så sätt samarbetar och kompletterar kvinnan och mannen varandra.

Men vad händer om man fortsätter att förtrycka kvinnor och nedvärdera dem på detta sättet? I Indien dödar man till exempel kvinnliga foster, bland annat på grund av den dyra hemgiften som brudens familj måste betala till brudgummens vid äktenskap, och andelen kvinnor har därför minskat drastiskt. I de muslimska länderna har kvinnan inte samma rättigheter som männen och om vi t.ex ser på Saudiarabien så är det flera yrken kvinnan inte kan ha (undantag är vårdyrken då en kvinna inte får behandlas av en man och tvärtom). Kvinnors roll är att sköta hemmet och vara mödrar. Men om andelen kvinnor fortsätter minska i Indien kommer det snart finnas ett stort kvinnounderskott i landet, vilket på lång sikt kan leda till en minskad befolkningsutveckling. Och Saudiarabien har klarat sig bra hittills på grund av oljan de har och som de tjänar på, men vad händer när oljan tar slut? Hur ska det då gå om kvinnan fortfarande inte har samma rättigheter och förutsättningar? 

Jag tycker att man i väst ser väldigt negativt på förtrycken mot kvinnor, vilket man absolut ska, men här är till exempel rasism betydligt mer aktuellt. Kanske är det för att det finns fler invandrare här, till skillnad från länderna i till exempel Asien. Som man förtrycker kvinnor där förtrycker och diskriminerar man utländska här, och det är inget man borde beskylla någon speciell religion för, som till exempel Kristendomen som är den största religionen i flera europeiska länder. Bland annat förekommer diskriminering på grund av hudfärg, och politiska partier som inte vill ha invandrare i olika länder finns. Det finns alltså negativa punkter och sidor i varje land och i varje del av världen. 

Enligt mig så har det alltid funnits könsskillnader mellan män och kvinnor, oberoende vilket land eller vilken religion vi kommer ifrån. Vi blir direkt behandlade olika från födseln beroende på om vi är tjej eller kille och varför ska detta då ändras när vi blir äldre? Kvinnor har aldrig haft exakt samma möjligheter och chanser som männen någonstans. Det är till exempel olika lön för lika arbete i Sverige idag och man förtrycker kvinnor överallt. Kanske är det på grund av gamla tider, hur man tänkte och tyckte då och att det nu fortfarande sitter kvar i oss lite, men kanske förtrycker man kvinnor för att männen ska kunna ha kvar denna makt som de har just nu. Kvinnorna har inte samma möjligheter för att om de fick det skulle de komma upp i samma nivå som männen och det är kanske därför som man förtrycker dem. Hur länge det kommer fortsätta vet jag inte. Kvinnor över hela världen har börjat ta tag i detta och jobbar mot en förändring och förhoppningsvis kan vi i framtiden få ett så jämlikt samhälle som möjligt. 

-Efter döden 

Hinduism: 

Hinduerna tror att själen kommer tillbaka till en ny kropp när man har dött. Varje handling man gör i livet skapar en karma, alla handlingar får konsekvenser. Gör du något som anses dåligt får det dåliga konsekvenser. Visar du kärlek, är trevlig och medlidande får du gott tillbaka. Man skulle kunna säga att man skapar och förtjänar sitt eget liv. Man återföds tills att man tillslut har en sådan bra karma att man når moksha, vilket innebär att man blir fri från återfödning och ens själ förenar sig med världssjälen. Moksha beskrivs som en gudomlig och underbar värld, där det bara finns ro, harmoni och fullständig lycka. 

Islam: 

Muslimer tror på att man efter döden antingen kommer till himlen eller till helvetet, beroende på om man varit en god eller en ond människa. Man skulle kunna se det som ett belönings och bestraffnings system. Man tror att på domedagen, en dag som är förutbestämd av Gud men okänd för människan, kommer varje människas liv, med alla goda och onda gärningar, det vill säga deras själar, att presenteras inför Allah. Gud kommer att väga de goda gärningarna mot de onda. Den vars goda gärningar överväger kommer att belönas, och den vars onda gärningar väger tyngst kommer att straffas. De goda kommer att gå till ett paradis, där den eviga fridens portar kommer att öppnas för dem. De troende som blivit fördömda kommer att sändas till ett helvete som beskrivs som eldens och plågans hemvist.

Analys: 

En likhet man kan se mellan islams och hinduismens syn på döden är att man i de båda religioner ska vara en så bra människa som möjligt för att få ett bättre öde. 

Vi kan se att i de båda religionerna vill man att människan ska sträva efter att vara så bra och så god som möjligt, och båda religioner har ”belöningar” till dem som är det. Inom hinduismen återföds du med bättre förutsättningar och du kan nå moksha. Inom islam kommer du till ett paradis som är bättre än allt annat på jorden. 

Jag tror att dessa saker (bland annat) som står i de heliga skrifterna hade en rätt så bra påverkan på folket. På den tiden då religionerna skrevs fanns det kanske inte så många lagar, men religionerna fick människan att ändå inte göra onda handlingar, just för att man ville få ett bättre öde. 

Jag tror att denna tro även kan vara negativ. Att man ska försöka vara en så bra människa som möjligt kan bidra till att många människor kan känna sig pressade. En hel del vet kanske inte hur man ska agera på ett så bra sätt som möjligt och det kan bidra till att man helt enkelt inte mår bra. 

Jag tycker att hinduernas och muslimernas syn på döden är väldigt lik men också olik. Båda religionerna blir "bestraffade" om de utfört dåliga handlingar i livet, i islam är detta straff helvetet som man kommer till efter döden, men inom hinduismen är själva livet detta straff, tror jag. Hinduernas mål är att återfödelsens kedja ska brytas, det vill säga vill man inte leva, utan man vill uppnå moksha. När denna "kedja" bryts, kommer du till motsvarigheten för muslimernas "paradis".

Inom hinduismen så återföds du hela tiden, ända tills du uppnår moksha. För mig är det som om hinduerna får flera chanser för att uppnå moksha -de återföds och återföds ända tills de uppnår det, men inom islam har man bara ett liv som ska avgöra vart du hamnar. Om man då hamnar i helvetet finns det inget man kan göra åt det och ens själ måste leva kvar i helvetet. Detta kan ses som orättvist, då hinduerna har flera chanser och "slutdestinationen" är endast moksha, endast lycka. Medan man som muslim har två "slutdestinationer", och man kan hamna i antingen paradiset eller helvetet. Det vill säga kan en muslims själ få spendera resten av tiden i helvetet medan alla hinduiska själar (som uppnått moksha) får spendera resten av tiden i "paradiset".

Om man tänker på det sättet kan det verka som om hinduerna inte har något helvete överhuvudtaget, fast det har de ju -livet. Livet ses som sagt som det dåliga för en hindu, det man vill komma bort från. De muslimer som hamnar i helvetet för gott skulle inom hinduismen aldrig sluta återfödas och därför också vara i helvetet. I slutändan tycker jag då att hinduernas och muslimernas syn på döden är väldig lik. Några punkter skiljer dem åt, men som helhet speglar de varandra.

Källor:

(Kvinnorna)

http://www.mimersbrunn.se/Hinduismen_11720.htm

http://www.religion.gotland.se/hinduism.htm#Kvinnor 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hinduism#Kvinnan_i_hinduismen

http://www.ne.se/enkel/islam

http://sv.wikipedia.org/wiki/Könsroller_inom_islam

http://www.underkastelse.org/perspektiv/kvinnor/kvinna_islam.html

(Religiösa skrifter)

http://www.indien.nu/allt_om_indien/religion/kastsystemet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma

http://www.religion.gotland.se/hinduism.htm#Religiosa%20skrifter

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hinduism

http://www.lartecken.se/religion_a/02_hindu_16.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Islam#Koranen 

http://www.ne.se/enkel/koranen

http://islam.se/kvinnosyn/tvangsaktenskap/

(Efter döden)

http://www.dagen.se/vardag/livet-efter-doden/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Islam#.C3.85teruppst.C3.A5ndelse_och_dom

K V Zetterstén. (1979). Koranen. Stockholm: Wahlström & Widstrand 

Philippa Wiking. (1983). Världens religioner. EFS-förlaget
Gert Alf. Lärare på Gunnesboskolan 

Värma H2O

Syfte: Att värma H2O.

Materiel: 

Trefot 

Trådnät 

Bägare 

Provrör 

H2O

Tidtagare 

Termometer 

Brännare

Tändstickor 

Utförande: Vi tog trefoten och placerade den över gasen, och sedan la vi över trådnätet på trefoten. Sedan tog vi en bägare och skulle fylla den med H2O. För att det skulle bli exakt, så tog vi ett stort provrör och fyllde det helt, vilket var till 100 ml, två gånger om och hällde i H2O´t i bägaren båda gångerna. Så sammanlagt blev det 200 ml H2O i bägaren. Bägaren la vi på rutnätet och vi la sedan in en termometer i vattnet och det första vi gjorde var att se hur många grader nollpunkten var. Sedan satte vi på gasen, efter att först fått godkänt av vår lärare, och med en tändsticka så satte vi på en låga. Vi använde sedan min iPod som ett tidtagarur för att se tiden, och varje minuten kolla vi termometern och skrev ner hur många grader H2O´t hade blivit. Sedan skulle vi göra det tills H2O´t fått samma temperatur tre gånger. Vi skulle jobba så noggrant som möjligt och undvika felkällor. 

Resultat: Vårt resultat blev att vi fick samma temperatur tre gånger innan det hade blivit 100°, vilket är kokpunkten. Så vårt H2O började inte koka. Jag har gjort vårt resultat i form av en resultattabell:

Vår temperatur på H2O´t innan vi började värma det var 22° och enligt min resultattabell så ser vi att det tog 24 minuter innan vi fick fram samma temperatur tre gånger. Men om vårt H2O skulle kommit upp till 100°, skulle det börja koka. 

Slutsats: Vattnets temperatur stiger ju varmare det blir. I vatten finns det en massa vattenmolekyler. Ju varmare vattnet blir, desto snabbare rör sig vattenmolekylerna. Vatten börjar koka vid 100°, och i bubblorna finns vatten i gasform, vattenånga. Jag tror det börjar bubbla för att det blir så varmt, och vattenmolekylerna vill ha mer och mer plats, att det tillslut inte kan stanna på vattenytan längre. När vattenmolekylerna börjar röra sig så snabbt så förvandlas det från flytande till gas. Och bubblorna är ju vattenånga, och då lyfter sig det mot ytan, och det är då det börjar koka. I diagrammet kan man också se att ökningen av vattnets temperatur minskade en aning hela tiden, ju längre tid som gick. Vi stötte inte på några felkällor och det var för att vi arbetade koncentrerat och noggrant, men en felkälla kan vara att vattnets kokpunkt är ju 100°, men vår temperatur kom endast upp till 97°.

Triangelhandeln!

Ljusets reflektion

Jag har ompublicerat labbrapporten om ljusets reflektion. Den gamla rapporten hittar ni Här. 

Noor Namazi, 7b, 19/1-12

Labbkompis: Erika 

Syfte: Vi skulle se hur ljuset reflekterades mot en konkav och en konvex spegel.

Materiel: 

optisk bänk 

optiklampa

spänningskub

lins +10

spalthållare

skärm med fem spalter

bildskärm

muffar 4st

linjal

konvex spegelmodell

konkav spegelmodell

Utförande: Vi skulle bygga ihop en modell där beskrivningen stod på ett papper. Vi satte lampan på nummer 0, linsen på nummer 10 och skärmen på nummer 15. Vi la sedan ett vitt papper på skärmen, och placerade sedan två speglar på pappret, en konkav och en konvex. Sedan satte vi på lampan, och ljuset lystes då direkt mot speglarna.

Resultat: Ljuset reflekterades inte likadant på de två speglarna, på grund av att de har olika form. I den konkava spegeln så reflekterades allt ljus in mot mitten, till en punkt s k brännpunkt eller fokus. När strålarna bryts i mitten fortsätter de i olika riktningar efteråt. I den konvexa spegeln så reflekterades ljuset utåt åt olika håll, och man kan inte se brännpunkten för att den finns bakom spegeln och syns väldigt dåligt.  

En konkav spegel.

En konvex spegel.

Slutsats: Ljuset reflekterades inåt i den konkava spegeln på grund av att formen är inåtbuktad, och det gör att strålarna reflekteras inåt, och bryts ihop i mitten. Strålen i mitten reflekterades inte åt nått håll, och det är för att dess infallsvinkel är 0°, och vi kan då säga att reflektionsvinkeln alltid är lika stor som infallsvinkeln, alltså att reflektionslagen stämmer. Strålarna som sedan möts i mitten fortsätter inte i någon speciell riktning skulle jag tro. Och i den konvexa spegeln så reflekteras strålarna åt olika håll på grund av att spegeln buktar utåt. I och med att de sprids åt olika håll möts dom aldrig, och därför kan vi inte se brännpunkten som vi gör på en konkav spegel. 

Lovisa och jag

Kapitel 1

Jag vaknade av att en kylig vind svepte in genom det öppna fönstret och la sig som ett täcke över mig. Utanför var det fortfarande mörkt, så jag antog att de var någonstans vid tre- fyra tiden på natten. Så jag la mig tillrätta på sängen igen och kröp ihop under täcket. Sedan somnade jag.

Jag slog upp ögonen, denna gång för att jag råkat ligga för hårt mot min känsliga hud.

Det var endast en liten ljusstrimma som fanns i rummet, så jag fick kisa lite med ögonen när jag såg mig omkring. Jag såg på min lillasyster Lovisa som fortfarande sov, men som huttrade lite smått under sitt täcke. Den kalla vintermorgonen var mörk, och jag la täcket tätare om Lovisa. Sedan gick jag och stängde fönstret. 

Jag och Lovisa hade jobbat hos husbonden Olof under ett års tid. Vi träffade endast våra föräldrar ett få antal gånger per år, men den lilla summa pengar vi tjänar ihop ger vi självklart till dom. Vi får oftast vakna tidigt på morgnarna för att direkt mata djuren och städa huset, och denna morgon skiljde sig inte mot någon annan. Så jag var som vanligt tvungen att vara personen som tar ifrån Lovisa hennes sömn.

-Vad..., mumlade Lovisa sömnigt.

Jag ryckte henne lite nätt i axlarna igen.

Lovisa vände sig bort och la kudden över huvudet, antagligen för att stänga ute min röst. 

När jag satte mig ner bredvid henne och försiktigt drog av täcket vände hon sig om och tittade med sömniga ögon upp mot mig.

-Dags att gå upp nu, svarade jag hennes alltför trötta blick.

Lovisa var 13 år, 2 år yngre än mig, men fick slita precis lika mycket för att vi skulle få allting gjort. Olof var i och för sig inte lika kräsen när det gällde Lovisa, men han tvekade inte att läxa upp oss när han inte var nöjd med arbetet. Jag gjorde allt för att Lovisa inte skulle bli skadad, och mig själv tänkte jag på i andra hand. Det fanns ingen annan att gå till, Lovisa hade bara mig och jag hade bara henne. Därför fick jag framstå som en extra förälder ibland.

Lovisa hade fortfarande inte gått upp och jag gick för att tända taklampan. Hon trevade sömnigt efter kanten på täcket och sköt det åt sidan. Jag la fram lite kläder åt henne, en sammetsgrön kjol och en vit blus med ett förkläde. Idag skulle Lovisa sköta hushållsarbetet inomhus och skulle nog inte bli allt för skitig. Själv skulle jag jobba på gården. Både jag och Lovisa föredrog att arbeta tillsammans, och hjälpas åt. Men Olof tyckte det var bättre med oss på varsitt håll. ”Mindre prat, mer jobb” sa han alltid.

Jag flätade Lovisas kastanjebruna hår och fäste den för långa luggen med ett par hårnålar.   Mitt eget lika bruna hår satte jag snabbt upp med ett gummiband som jag hittat vid sidan av sängen. Jag la fram ett par träskor som Lovisa snabbt gled in i. Efter ett tag hörde jag steg utanför vårt rum, Olof var på väg hit!  

-Lovisa! Skynda dig nu. Jag pekade mot hennes kläder som hon stressat tog på.

Dörren knarrade till när den långsamt gled upp och Olofs skäggiga ansikte dök upp.

-Vad är det som tar en sådan tid?, gormade han. Om ni vill få någon mat överhuvudtaget idag så ska ni snabba er. 

Dörren stängdes igen med en duns och jag såg på Lovisa. Det märket tydligt att hon avskydde honom, och jag klandrade henne inte. Han var inte någon trevlig typ och hans ständigt rufsiga hår och långväxta skägg gjorde så att han såg läskig ut. När vi skyndade oss ut ur det lilla rummet, önskade jag Lovisa lycka till och gick ut. Utanför tvekade jag en sekund, kände att jag inte ville ta tag i allt jobb som väntade mig, så jag såg mig omkring. På herrgården som jag jobbade på fanns det hur mycket djur som helst. Djur som tjurar, hästar och kossor stod i stallet och jag skulle se till att dom fick mat. På morgonen var jag tvungen att mjölka kossorna, och jag skulle se till att allt var rent och fint. Om jobbet inte sköttes bra skulle jag få stryk av Olof.

Runtomkring oss fanns det inte många hus, endast ett som tillhörde farbror Kent. Hans hus var omkring 3 kilometer bort. Vår närmsta granne. Sedan fanns det bara åkrar och skog, och en lite sjö nära skogen. Istället för att gå direkt till jobbet så promenerade jag mot skön. Den iskalla kylan som fanns ute trängde igenom mina kläder och fick mig att huttra till. Jag la armarna i kors och försökte behålla den lilla värme som fanns inom mig. När jag närmade mig sjön såg jag mig omkring för en sittplats, och jag klättrade upp på en  stor sten nära kanten. En ilning for igenom min kropp, men jag satt kvar. Det var en trevlig plats. En sjö med stenar och buskar runt omkring sig, och vattnet var för tillfället fruset så solen reflekterades mot den och det kom en vacker glans över hela sjön. Jag började drömma mig bort. Till ett liv där vi inte behövde vara pigor. Ett liv där jag, Lovisa, mamma och pappa alla levde tillsammans. Kanske i Amerika. Jag hade hört att det endast fanns framgångar där. I mina dagdrömmar förstod jag inte att jag långsamt höll på att glida ner från stenen, men när den hårda dunsen kom förstod jag att jag ramlat ner. Under mig fanns det massa vassa småstenar som borrade sig in i min hud, och det sved i ögonen när jag försökte hålla inne tårarna.

Kapitel 2

Jag började långsamt gå tillbaka till gården, och jag medger, jag väntade ingen tröst från Olof. Men inte heller örfilen han gav mig, som fick hela mitt huvud att skaka till.

-Vad hade du borta vid sjön och göra? röt han, och så slog han till igen.

-Jag...Jag ville..., stammade jag.

-Jag ger fan i vad du vill och inte vill! Det finns jobb som ska göras!

Jag såg bort mot ladugården, jag hade alldeles glömt att mata djuren, och Olof var inte glad, inte alls!

Så jag snabbade mig mot brunnen, med två stora hinkar som jag skulle fylla med vatten. För att slippa komma tillbaka till brunnen och hämta mer, fyllde jag hinkarna till kanten och blev en aning chockad över deras tyngd. Jag tyckte inte om att jobba när Olof såg på, och ville alltid få allting klart innan han kom och kommenterade, så jag stapplade mot ladugården med hinkarna som jag bar på. 

    

Jag kom fram till den enorma trädörren. Inte kunde jag öppna den samtidigt som jag hade hinkarna i händerna, så försiktigt la jag ner dom och öppnade sakta dörren. Den var tung och iskall, och jag huttrade till. Dörren slogs igen. Jag suckade djupt, hur svårt var det att få upp en dörr? För att samla nya krafter, bytte jag ställning. Mitt ben slogs emot något hårt

som sedan föll till marken. Jag förstod det från den höga dunsen som lät direkt efter, och helt plötsligt rös jag till. Min ena fot var omringad av vatten, som hade runnit in genom mina trätofflor. Det var vattenhinken som hade vält. Det var inte sant! Jag ångrade direkt att jag fyllt dom så mycket, att jag inte ställt hinkarna en bit bort innan jag börjat rycka i dörren och framför allt -att jag hade haft så bråttom. Än en gång suckade jag, tog upp den omkullvälta hinken och gick tillbaka mot brunnen. Jag såg genom fönster till huset att Olof var inomhus och gastade mot någon, antagligen Lovisa, tänkte jag och kände sorg. Han var så otacksamt, fast än att vi jobbat så hårt åt honom. Jag fyllde hinken igen och gick tillbaka till ladugården. Där tog jag dom båda hinkarna och la dom någon meter bort, och började av all min kraft försöka få upp den enorma dörren. Sakta gled den upp, och jag puttade in den intill träväggen. När jag med stadigt grepp lyfte upp hinkarna igen gick jag in och fyllde vattenstället som var till för djuren. Jag rensade därinne tills allt såg hyfsat snyggt ut, la ut lite nytt halm på golvet och så. När jag höll på och platta till det med min hand ser jag något svart och hårigt krypa fram. En spindel. En stor spindel, och jag började skrika. Det var självklart för mig att jag skulle börja skrika, spindlar var bland det värsta jag visste. Jag blev varm och fick panik, jag kunde inte stanna där en sekund till. När jag höll på att snubbla ut krockade jag med något. Olof var röd i huvudet och blev omöjligt ännu rödare när han andades in och tog sats för en lång rad utskällning. Själv ryggade jag bakåt.

-Vad i hela friden håller du på med!? Är det det här du kallar jobb? Att stå och skrika och skrämma djuren! Hur kan du förvänta dig att du ska få mat då också?

Jag kände hur det blev lite blött på kinden när Olof stod och fräste åt mig. Hans saliv nådde mig fast än att det var någon meters avstånd mellan oss. 

-Nej... Eller ja, menar jag, sa jag och försökte hålla rösten så stadigt som möjligt. Jag tycker jag borde få mat, jag sliter ju så mycket!

I samma sekund som jag sa det, insåg jag att det var fel. Och så fick jag det bekräftat av örfilen Olof gav mig som svar.

-Är du uppkäftig nu också? Nu räcker det Alma! Packa dina saker och försvinn. Försvinn härifrån och visa dig aldrig mer under mitt tak!

Jag skulle precis protestera, men så försvann luften ur mina lungor. Va? Skulle jag inte få bo kvar? 

-För...Förlåt, stammade jag. 

Jag hade aldrig gillat Olof, det var sant. Men jag trodde inte att han skulle skicka ut mig. Jag hade ju ingen annanstans att ta vägen, jag hade ingenting!

-Förlåt, sa jag igen. När jag vände mig om för att gå tillbaka till djuren och se till att allt stod rätt till, ryckte han tag i min arm.

-Och djuren har du glömt och mata på flera dager ser jag! Och så insåg jag det, jag hade helt glömt att mata stackars djuren. Jag blev rädd för Olof och ville inte stanna kvar i hans unkna hus längre, och konsekvenserna struntade jag i. När jag rusade mot huset och slet upp dörren stod Lovisa därinne. Jag hörde Olofs steg bakom mig men struntade i det.

-Kom Lovisa! beordrade jag högt. Packa dina saker, vi ska härifrån!

-Nej, sa Olof, du ska härifrån. Lovisa sköter jobbet alldeles utmärkt, men det är dig jag är missnöjd med. Du ska härifrån, och Lovisa stannar för sjutton kvar!

Jag blev t.o.m ännu mer chockad än vad jag var innan. Jag förstod att jag inte kunde dra med Lovisa, vi hade gått med i ett avtal som bara Olof kunde bryta, och det hade han gjort med mig. Men inte Lovisa. Tårarna steg i mina ögon och jag kunde inte lämna henne här, inte ensam med Olof. Men jag hade inget val, som piga hade du inte lika rättigheter och det var bara att acceptera. Jag skulle flytta till staden.

Kapitel 3

Jag hoppade av vid en grusväg som sträckte sig ända in till staden. Inte för att jag var i staden än, men jag antog att det var så. Hur jag hade hamnat här, eller vilken väg jag hade tagit, det hade jag ingen aning om. Jag visste bara att i all hast hade Olof skickat iväg mig med en bekant han hade, och jag hade åkt på kärra. Men längre än såhär skulle dom inte åka, så jag fick hoppa av och försöka ta mig till staden ensam. 

När jag utmattad såg mig omkring såg jag en massa människor. Såhär många hade jag aldrig sett samtidigt, och jag tänkte, att det här måste vara staden. Jag stod på en stenväg och försökte tänka ut hur jag skulle få jobb. När jag fundersamt traskade omkring där såg jag flera stycken i min ålder som jobbade. Kanske kunde jag fråga någon av dom, tänkte jag. Men så fortsatte jag, rätt så planlöst, och kände att jag blev mer och mer törstig. När min mun kändes som en savann bestämde jag mig att jag med det samma skulle hitta vatten att dricka. Desperat såg jag mig omkring och råkade krocka med en kvinna. Hon var lång och hade en kjol och blus på sig, och hennes blonda hår var uppsatt. Endast två lockiga slingor låg längst ut med hennes kinder. Hon såg trevlig ut, tänkte jag. 

-Förlåt, mumlade jag och tittade ner.

-Nej inte ska du be om förlåtelse, sa kvinnan. Jag skulle förstås ha tittat upp. Men det finns så mycket att göra nuförtiden, nu när maken precis öppnat sin textilfabrik. Vi måste hitta folk som ska jobba för oss, andades hon ut och skrattade lite nätt för sig själv. 

Jag log. Jag gillade pratglada människor. Men så helt plötsligt slog det mig, kvinnan sökte efter anställda. Jag var ju tvungen att jobba någonstans!

-Men nu måste jag kila iväg, trevligt att träffa dig...?

-Alma, fortsatte jag åt henne. 

-Ja, trevligt att träffa dig Alma. Själv heter jag Ingrid.

Mer hann jag inte säga, Ingrid försvann och jag stod kvar mitt i staden och försökte få in vad som precis hade hänt. Jag hade missat chansen. När jag fortsatte lunka runt i staden och såg på vad andra arbetade med, så fastnade min blick för något. Det var en man som arbetade med att göra olika skulpturer som han sedan målade. Jag kände direkt att jag drogs mot skulpturerna, och utan att jag riktigt förstod det hade jag höjt min arm och tagit upp något som påminde om en kruka. Den var sval mot min hud, och luktade lera, samt lite plast. Krukan såg ut att representera något, dom alla verkade göra det. Men vad kunde jag inte sätta fingret på. Det var färgglada prickar och mönster på, och länge stod jag och tittade på den. Tills någon ryckte skulpturen ur mina händer. 

-Du ser inte ut att ha råd att köpa denna, sa mannen och hånlog åt mig. Men sedan blev han arg. Och rör inte på skulpturerna! röt han.

Jag vände mig om, det kändes som om livet på stan inte var så bra som jag trott. Men så stötte jag till något, och kvinnan som log ner mot mig tycktes jag känna igen. 

-Nä men ser jag dig här Alma, log hon och klappade mig nätt på huvudet. Det var värst vad vi stöter på, och så skrattade hon så trevligt igen som hon hade gjort första gången jag stött på henne. 

-Ja..., mumlade jag. När jag tittade upp såg jag att det var Ingrid som sökte anställda. 

Jag fortsatte prata med Ingrid, och jag berättade vart jag kom från och att jag var och letade efter jobb. 

-Men, utbrast hon, det är ju lysande! Du kan jobba hos oss!

-Ja, andades jag ut lättad. Men så slog det mig, jag hade ingenstans att bo.

Skulle jag fråga Ingrid om jag fick stanna hos henne, eller skulle inte det verka oförskämt? Jag tänkte att det var det ända jag kunde göra, så jag samlade mig för att berätta att jag inte hade någonstans att stanna.

Kapitel 4

Ingrid sa med det samma att jag kunde stanna hos henne och hennes familj. 

-Vi har mat så det räcker för dig med, försäkrade hon mig.

Fast än att jag blev jätteglad, kunde jag ändå inte riktigt känna glädjen. Jag var i staden utan Lovisa. Lovisa som är kvar hos Olof, det var hemskt bara tanken. Men det fanns inget jag kunde göra, så jag följde med Ingrid hem till henne. 

När Ingrid öppnade ytterdörren till deras hus slog en doft mot mig, en unken doft men ändå inte. Framför mig såg jag en hall som sträckte sig in i det lilla huset, som såg ut att bara ha några få rum. Ingrid skyndade sig in, och drog in hennes make i köket. Därifrån hörde jag en hel del viskande. Sedan kom Ingrid flåsande ut från köket.

-Du fick stanna Alma, bekräftade hon och log. Men nu måste vi iväg på torgmöte.

När vi kom in i staden såg jag mig omkring. Det var fullt med folk överallt som mumlade till varandra. Efter att vi stått där ett tag började jag undra vad vi väntade på, men just då ringde det i en klocka, och jag hoppade förskräckt till. Ljudet hade kommit plötsligt och fått folkmassan att tystna. Alla vände sig om. 

-Ännu en gång är det ett torgmöte, och ännu en gång har vi alla samlats här! Det var en lång och smått rund man som stod på något och nådde högst upp över allas huvud. Hans röst var mörk och bullrig. Jag vill få er alla att förstå hur viktigt det är att gå till kyrkan, hur bra det är! Kyrkan hjälper er, det är Guds hus! Kom till kyrkan varje söndag och få tillfredsställelsen att tala med andra i Guds hus!

-Det är struntprat! En annan man ställde sig upp och det började mumlas bland folkmassan. Varför ska vi till kyrkan när den ändå tar 1/10 av våra ägodelar? Det är inte rätt, kära medmänniskor, det är inte rätt! 

Folket skruvade besvärat på sig, vem skulle dom tro på? 

-Kyrkan tar inte! Den första mannen tog talan igen. Är det för mycket begärt att skänka en 1/10 till kyrkan, till Guds hus? 

-För mycket begärt, det kan man minsann påstå! Det är vi som betalar skatten, ska vi då också skänka till kyrkan. Nej, medmänniskor, det ska vi inte göra!

När vi kom hem pustade jag ut, torgmötet hade pågått ett tag till, men inget hade hänt som jag hade fastnat för. Jag såg mig omkring i huset och tänkte, det är här jag ska bo! Det är här jag ska samla mina egna pengar, samla pengar för att kunna åka till Amerika. Och nästa vecka är det dags att jobba! Med den tanken gick jag till sängs, och när nästa vecka kom och jag gick till vävfabriken började jag jobba och tjäna ihop pengar med det samma. Och så pågick det.

3 år senare

Jag släpade mig in mot huset och möttes genast av Ingrids ett år gamla dotter. 

-Alma, Alma! skrek hon och kom krypande emot mig. 

Jag var 18 år nu, hade jobbat hos Ingrid i tre år och hade tjänat mina egna pengar, precis som mitt mål hade varit. Lovisa hade jag inte hört från, inte på länge. Senast var när jag och Ingrids man hade åkt tillbaks till Olof för att hälsa på. Jag hade då fått löftet att jag, när jag hade samlat ihop tillräckligt med pengar, skulle kunna få ta med mig Lovisa till Amerika. Olof hade fått två andra drängar och han hade ingen nytta av henne längre. Jag var glad. När jag tänkte tillbaks på tiden som gått förstod jag hur mycket jag varit med om, så mycket jag gjort. Saknaden efter Lovisa som hade gjort så ont i mig kom jag ihåg, och nu skulle jag få träffa henne igen. Jag saknade henne.  

-Hej Fia, mumlade jag i hennes hår när jag bar upp henne. Hur är det? Fia började prata på, och jag förstod inte ett dugg. Hon hade fina gester men än kunde hon inte prata, hon var fortfarande ett år. När jag gick in i mitt rum som jag delade med Fia och hennes två andra syskon, la jag ner Fia på sängen. 

-Jag kommer strax, försäkrade jag henne och log. Jag öppnade garderobsdörren och tog ut alla mina kläder. Och längst, längst in låg där en ask. Jag tog omsorgsfullt ut den och gick mot sängen till Fia igen. När jag försiktigt öppnade den tog jag ut månadens lön från bakfickan och la det där tillsammans med resten. Sen tog jag ut allt igen och räknade igenom det försiktigt. När jag var klar satt jag tyst och bara satt där. Gjorde inget mer. Varken tänkte eller riktigt såg något framför mig. Men när Fia försiktigt ryckte i min arm tittade jag mot henne, och bara log. Sedan bar jag upp henne i luften och kramade om henne hårt, hårt. 

-Jag är lycklig, mumlade jag. 

-Men... Hur? Ingrid såg förvirrad ut när jag berättade för henne. Har du redan hunnit?

Jag kunde inte svara så jag nickade bara. Och så log jag. 

-Men... Det är ju fantastiskt. Snabba och ta på dig så åker vi till Lovisa. Jag nickade igen. 

När vi knackade på öppnade en av drängarna dörren. Han granskade oss när vi bad om att få träffa Lovisa. Sedan kallade han på Olof. 

-Det är klart, herr Olof, förklarade Ingrid. Olof kallade på Lovisa som dök upp i dörröppningen. När hon såg mig sken hennes ansikte upp och hon hoppade upp i min famn. Jag kramade henne så hårt jag kunde och kände att min kind blev blöt från min tår som sakta rann ner. Hon tittade upp.

-Är allt klart? undrade hon försiktigt. Jag nickade än en gång, och så äntligen fick jag fram något. 

-Vi ska till Amerika, andades jag ut och jag såg hur Lovisas ögon glittrade. Sedan omfamnade jag henne igen. 

När vi stod framför fartyget höll jag Lovisa hårt i handen, men sedan var det dags att ta adjö, och jag vände mig mot hela Ingrids familj. Alla stod där på ett led: Fia, Fias två äldre syskon Mattias och Frida, Ingrid och hennes man Magnus. Jag kramade hårt om alla, speciellt Ingrid och Fia. Det sved till i mina ögon när tårarna trängde bakom ögonlocken, och tillslut blev trycket för högt och jag brast ut i tårar. Snörvlande försökte jag ta mig samman, men Ingrid klappade mig bara på axeln och log.

-Vi har haft det underbart med dig Alma, men någon gång tar ju resan slut, och den gjorde det nu för den här gången. Jag kramade om henne igen.

-Tack så hemskt, hemskt mycket för att jag fick stanna hos er, sa jag och såg upp mot Ingrids familj igen. Det har varit så bra.

-Det är vi som ska tacka, sa Magnus och tittade på mig, för att du hjälpte oss med vävfabriken. Utan dig hade den inte varit densamma som idag. Jag log, och skakade Magnus hand. Sedan kramade jag om Fia igen. 

-Jag kommer sakna er, sa jag, det kommer jag verkligen göra, och jag hoppas att vi ses någon gång igen. Hela familjen log, och jag gjorde detsamma. Men just då hördes fartygets tjut och vi fick snabba oss. Ingrid och hennes familj kramade om Lovisa och bad oss att ta hand om oss själva, och jag gav henne en sista kram.

-Tack, mumlade jag och log mot hela familjen. Jag tog Lovisas hand och sedan gick vi sakta upp på fartyget. Där uppifrån vinkades vi av, och fartyget började sakta flytta på sig. Vi fortsatte vinka ändå tills familjen såg ut som fem små, små prickar, och då, när vi inte såg dom längre alls, vände jag mig mot Lovisa som stod och log.

-Vi är på väg till Amerika. Jag började skratta lätt och kramade om henne. Och Lovisa kramade om mig lika hårt tillbaks, och skrattade hon med. Precis då tittade jag upp mot henne, och all sorg jag någonsin känt sköljdes av mig. För hennes skratt, det var det längesen jag hade hört sist. Och jag log det största och ärligaste leendet jag någonsin gjort, och jag kunde inte sluta. Det här var början på ett nytt liv.