Språk och identitet

Dom säger att språket är din identitet, stämmer det? Kan man med hjälp av någons språk och sätt att prata förstå denna person och hur den är? 

Med dialekter kan man förstå vart någon kommer ifrån. I mitt fall så märker man direkt att jag är skåning. Något som är typiskt för den skånska dialekten är hur man uttalar bokstaven ”R”. Det är inte som man i de flesta andra dialekter uttalar det, då man i de flesta fall uttalar ”R” på ett rullande sätt. I skånskan så uttalar man ett skorrande R, alltså man uttalar R med tungroten. Även vissa slangord och uttryck kan betyda olika från dialekt till dialekt. Som t.ex uttrycket ”tagga”. I skånskan används detta uttryck mer som att man ska rycka upp sig eller bli på hugget, till exempel ”match snart, tagga!!”. Men i uppländskan använder man ordet tagga i en annan betydelse, till exempel ”kom så taggar vi”, det vill säga kom så drar/går vi. Jag tycker det är bra med dialekter, inte bara för att det kan vara roligt att höra att andra människor från andra delar av landet inte pratar likadant som en själv, men också för att man kan känna samhörighet och gemenskap kanske med de som pratar med samma dialekt som en själv. Det tror jag kan vara roligt för befolkningen, att alla inte pratar likadant. 

Något annat som kan hjälpa för att identifiera en människa är slangord och uttryck. Exempel på slangord är palla (orka), aina (polis), lökig (att man är svettigt) och så vidare. Det finns otroligt många slangord och uttryck som man använder sig av. Även förkortningar som vgd (vad gör du), mkt (mycket) och hare! (ha det bra!) används det mycket av. Varför använder man sig av sådana uttryck då? Vad säger det om en person? Kan man identifieras som lat, om man använder sig av förkortningar hela tiden? Eller kanske andra tror att man är lågutbildad om man endast använder sig av slangord. Det kan man tycka olika om. Jag själv brukar använda mig av mycket slangord och tycker inte det är något fel med det. Om man känner sig mer bekväm med att använda slangord så tycker jag det är okej och det har också blivit så vanligt så man är inte ensam om att använda sig av de. Men det finns tillfällen som jag tycker att man ska tänka på sitt språk mer, och prata mer ”ordentligt”, alltså att inte använda sig av slangord och förkortningar. Om man till exempel ska skriva en uppsats i skolan eller skriva ett CW så är det bättre om man inte använder sig av dessa uttryck. Det kan se slarvigt ut och verka oprofessionellt. Ett till exempel är om man sitter i en intervju av nått slag, till exempel jobbintervju, så kanske arbetsgivaren inte blir imponerad över att man använder sig av dessa uttryck hela tiden. Som jag har skrivit längre upp kanske denna person får en uppfattning om att man är lat. Men slangord och förkortningar kan även vara väldigt bra. Om du tillexempel är stressad eller ska skriva någonting snabbt kan förkortningar vara till stor hjälp. I sms-språk och chattspråk är dessa väldigt vanliga och kan som sagt vara till stor hjälp. 

Är svordomar också till hjälp för att identifiera en person? Om en människa svär väldigt mycket och är grov i språket, hur uppfattas denna person? Vissa kanske tror att man inte är ”ordentlig” av sig, att man kanske är ouppfostrad? Det tror i alla fall jag är en bakomliggande orsak till att en viss person svär, alltså uppfostran. Om man växt upp med en familj som svär mycket och som inte ser det som något fel att svära, då är det väldigt lätt att man själv faller in i det och börjar svära. Jag tror även att det har med personens umgängeskrets att göra. Om dina kompisar konstant svär och det mesta du hör är svordomar, då är det också stor chans att du ska börja svära. Jag tycket att människor svär väldigt mycket och jag svär ibland också. Ibland kan jag tycka att det är okej att svära, det beror på vad för tillfälle det är och vad för svordomar du använder dig av. Om du till exempel slår i din tå i bordsbenet så är det okej att kanske svära till, eller om du får tillbaka en uppsats som du kämpat hårt med men inte fått ett bra betyg på, då är det också okej att svära. Då är det svordomar som ”fan” och ”jävlar” som jag syftar på. Sådana svordomar kan jag tycka är okej att använda. Men andra tillfällen, till exempel om du riktar din svordom mot någon och vill trycka ner någon eller håna denna person, då är det inte okej. Svordomar och skällsord som har med någons till exempel sexualitet att göra är inte okej då man förtrycker någon och kränker denna person. Rasistiska ord och svordomar som syftar på vart någon kommer ifrån, vad för religion den har eller vilken hudfärg denna person har är också otillåtna. Jag tror ändå många använder sig av dessa ord, och för att kunna minska det så kan man försöka påminna sina kompisar eller någon som man hör använda sig av dessa ord om hur taskigt det är, så kanske det kan bli bättre. 

Min sista punkt om språk och identitet handlar om utbildning och jobb. Kan dessa påverka ditt språk och därmed kanske ändra din identitet på ett positivt sätt? Jag har ett exempel på detta. Min bror läser juridik och jag har med tiden märkt att han har börjat använda sig av mer komplicerade och ovanliga termer och begrepp i sitt språk än vad han gjorde innan. Till exempel så kunde han innan säga såhär: ”Man får se hur personen själv tycker”, men nu skulle meningen kunna se ut såhär: ”Man får göra en subjektiv bedömning”. Detta är bara ett av många exempel och man kan se att min brors språk har påverkats av hans utbildning. Detta kanske hjälper att identifiera honom.

Så sammanfattat kan man nog urskilja en viss persons identitet bara genom att lyssna på deras språk, till viss del i alla fall. Kanske kan man förbättra sitt språk med tiden, man svär mindre eller pratar mer utförligt, och då kanske synen på en förändras och identiteten också. Man kan alltså alltid förbättras.