Noors digitala portfolio: Claudio Monteverdi

Claudio Monteverdi

Claudio Monteverdi var en italiensk tonsättare som föddes år 1567, sent in på renässansen, och dog år 1643, tidig barock. Vilken epok som Monteverdis musik tillhör har människor olika uppfattning om. En del säger att hans musik tillhör renässansen och andra säger att den tillhör barocken, och så finns det de som tycker att musiken tillhör båda. Jag håller med de sistnämnda, att hans musik tillhör både renässansen och barocken.

Claudio Monteverdi föddes i Cremona och fick troligtvis sin musikutbildning av körledaren i stadens katedral.

Monteverdi var intresserad av musik vid tidig ålder. Han publicerade sina första verk, Sacrae cantiunculae, redan vid 15 års åldern och började därefter att söka anställning. År 1590 blev han anställd hos hertigen av Mantua och där utvecklades han mycket. Han påverkades av musiken av de kompositörer som som fanns i Mantua, och han blev färdig med sin tredje, fjärde och femte bok (den femte utkom år 1605). Alla dessa var madrigaler, det vill säga vokalmusik, som var typiskt för renässansen.

År 1607 tillkom Monteverdis första opera; Orfeo och året därpå operan Arianna. Monteverdis musik hade sakta börjat utvecklas mot den epok som senare skulle kallas barocken. Operan Orfeo har beskrivits som ”ett förbluffande verk för sin tid”. Till skillnad från tidiga operor som saknade variation i tonsättningen och övergripande struktur använde Monteverdi sig av all den kreativitet han hade och gjorde handlingen till operan tilltalande och musikalsikt dramatisk. Han blandade även in körer, duetter, sånger och orkestern. Orkestern bestod av bland annat orglar, violiner, blockflöjter, tromboner och trumpeter, detta något som är mer typiskt för Barocken, då musikinstrumentet fick en betydligt större roll än vad de haft under Renässansen.

Från år 1613 var han anställd som kapellmästare vid Marcuskyrkan i Venedig, fram till hans död. Där skrev han bland annat sin sjätte, sjunde och åttonde madrigalbok.

Renässansen

Under renässansen hände mycket. Folk blev väldigt nyfikna, man vågade upptäcka och forska, och man vågade ifrågasätta saker som inte var rätt och försöka förändra. Människan började tro på sig själv. Till exempel upptäcker Colombus Amerika i slutet av 1400-talet, i mitten av 1400-talet tar hundraårskriget mellan England och Frankrike slut och den italienska filosofen Giovanni pico della Mirandola ger ut en text; Tal om människans värdighet. Jag tror detta påverkade Monteverdi och hans musik väldigt mycket. Med tanke på att människor blev nyfikna och vågade mer tror jag det ledde till att även han vågade mer och prövade olika saker som ingen kanske gjort tidigare. Till exempel, uppvisade hans tredje marginalbok ett mer vågat bruk av kromatik, vilket betyder att han använde sig av stigande och fallande halvtonssteg. Monteverdi reste även runt en hel del vid omkring 1600 talet, bland annat till Ungern och Florens, vilket troligtvis bidrog till mer inspiration och vidgade hans perspektiv.

Orfeo

Orfeo är som sagt en av Monteverdis kända operor (jag har redan beskrivit lite om denna opera ovan). Orfeo är baserad på den grekiske legenden av Orfeus, och berättar historien om sin härkomst till Hades och hans försök att få sin döda fru Eurydike tillbaka till den levande världen.

Orfeos ouvertyr: Det öppnas med en melodi spelad av först trummor och sedan följt av något slags blåsinstrument. Melodin är väldigt lik ”marcherande” melodi, som om de marcherar, och den är i snabb takt. Sedan vid 0:35 slutar blåsinstrumenten spela och endast trummor hörs, ett trumsolo. Sendan börjar samma melodi som från början om igen, fast mycket svagare. Det följs av trumsolot, och samma melodi igen fast denna gång starkare. Jag tycker att det låter som fler blåsinstrument är med denna gång. Från 0:00 till 1:52

Orfeos recitativ: I början spelar en cembalo, och sedan kommer sången in, samtidigt som cembalon spelar i bakgrunden. I början är sången väldigt lugn, som om kvinnan berättar kring början av handlingen och om operans början, sedan vid ungefär 2:38 tar det i lite mer och sången blir lite mer tilltalande på något sätt. Sedan efter det spelas det på stråkinstrument. Från: 2:45 till 3:45

http://www.youtube.com/watch?v=tbODsrBb5ZQ <---- OPERAN ORFEO

Odysseus återkomst

Odysseus återkomst är en helaftonsopera som Monteverdi skrev år 1640. Anledningen till att han skrev denna var på grund av att han fick det i uppdrag, detta på grund av de kommersiella operascenernas uppkomst i Venedig.

Renässans + barocken vs klassicismen

Jag har tänkt jämföra renässansen + barocken med klassicismen, som varade från år 1750 till 1820. Under renässansen började man smått utveckla och tillverka ”riktiga” musikinstrument, som till exempel bläckblåsinstrument. Men under klassicismen utvecklades allt mycket mer, till exempel kom pianot och även det som kallas symfoni. Musiken under renässansen (och även mycket under barocken) var polyfonisk. Det innebär att det fanns flera stämmor och melodier samtidigt, men som alla var självständiga. Musiken under klassicismen var å andra sidan homofonisk, det vill säga att det fanns en stämma, melodistämma, som var självständig medan de övriga stämmorna bildade ackord.

Under renässansen och framförallt barocken kan musiken ses som ett evigt flöde av toner, och melodierna var inte lika balanserade som de var i klassicismen. Under klassicismen började man använda rytm på ett nytt sätt, och nu var rytmen mycket mer flexibel, till exempel förekom förändringar i både taktart och tempo.

Under klassicismen var terassdynamik inte lika nödvändig som den varit under exempelvis barocken. Terassdynamik är ett av barockens kännetecken och innebar en stegvis förändring tonstyrkan. Men under klassicismen hade man istället börjat använda sig av crescendon och diminuendon. Crescendo innebär att musik blir starkare och starkare och diminuendo innebär motsatsen, att det blir svagare och svagare. På en cembalo, till exempel, finns det ej möjlighet att spela svagare eller starkare, men när pianot kom kunde man göra det vilket då ledde till att terassdynamiken inte var lika nödvändig längre.

Under klassicismen börjades musik som sonater och symfonier att komponeras i mängder. Både sonater och symfonier hade speciella strukturer som de behövde följa.

Sonat: