Jordarter

Jordarter 

Syfte: 

Ta reda på hur olika jordarter påverkar nedbrytningshastigheten. 

Material: 

• Lerjord 
• Sand 
• Grus
• Plastburkar 
• Kniv
• Skärbräda 
• Våg
• Äpple 
• Krukplastgrej

Utförande: 

Jag arbetade med Calle. Vi började med att välja ut de jordarter vi skulle använda oss av, vilket blev lerjord, sand och grus. Sedan tog vi tre små plastburkar som vi fyllde de olika jordarterna med, en sort i varje burk. När vi sedan kom tillbaka vägde vi jordarterna för att viktmässigt ha lika mycket av varje. Därefter hällde vi jordarterna i vars en krukplastgrejen och tog en bit äpple som vi skar i tre delar. Vi vägde delarna för att få exakt samma mängd äpple (vilket var 1,5 g). Dessa la vi in i vars en krukplastgrej tillsammans med jordarterna och la de sedan på fönsterkarmen för att de skulle få solljus. Vi gav inte våra jordarter H2O under de 7 dagar som jordarterna med äppelbitarna stod i fönsterkarmen, och vi hade inget lock på så att de skulle kunna få syre. 

Resultat: 

Snabbast nedbrytningshastighet i ordning (från snabbast till långsammast):

1. Grus
2. Sand
3. Lerjord 

Detta är en tabell som visar äpplets vikt innan undersökningen genomfördes, efter undersökningen genomfördes och vikten efter undersökningen genomförts i procent, beroende på vilken jordart de var i. 

Vikt (g)	Grus	Sand	Lera
Före	1,5	1,5	1,5
Efter	0,2	0,3	1,0
Efter i %	ca 13%	20 %	ca 67%

Vi kan se att efter en vecka är det 13% kvar av äpplet i grus, 20% kvar i sand och 67% kvar i lera. 

Slutsats: 

Nedbrytare är organismer som utvinner energi genom cellandning vilket innebär att nedbrytare behöver O2 och C6H12O6. Leran som vi använde var väldigt kompakt jämfört med sanden och gruset och detta bidrar till att jorden blir syrefattig. Vårt grus var inte alls lika kompakt och detta ledde till att gruset är syrerikt, vilket är en anledning till varför grus hade en högre nedbrytningshastighet än sand och lera. Lera var även mer kompakt än sanden. Näringen får de från organiska ämnen, som äpplet. 

Nedbrytare utvinner som sagt energi genom cellandning, och inte fotosyntes, och detta är för att nedbrytare inte har klorofyll. När vi tog våra olika jordarter och mätte bland annat fuktvärdet var detta lika för samtliga jordarter. Efter en vecka, när vi tog ut äppelbitarna, kunde vi känna att den bit som varit i lerjorden fortfarande var fuktig, och leran var fortfarande fuktig. Detta kan ha lett till att nedbrytarna trivdes sämre i denna miljö. 

Vi hade både abiotiska samt biotiska faktorer i vår undersökning. Abiotiska faktorer är icke levande faktorer. De abiotiska faktorer i vår undersökning var jordens pH-värde, syre, temperatur och solljus. Biotiska faktorer är levande faktorer, till exempel nedbrytare. Både abiotiska och biotiska faktorer har en inverkan på ett ekosystem.