Andning och puls

Syfte: Att se hur andningen och pulsen förändrades när man blev andfådd. 

Material: Tidtagarur, trappa, dator och försökskanin.

Utförande: Vi delade in oss i grupper, och i min grupp var det jag, Sara och Soniya. Sedan tog vi våra datorer och gick mot en trappa. Det första vi gjorde var att mäta vilopulsen och normala andningsfrekvensen i tio sekunder och multiplicerade sedan det med 6 för att få det i en minut. Sedan skulle jag börja springa upp och ner i trappan i en minut tre gånger om. Sara tog tiden och varje gång en minut hade gått stannade jag upp och mätte min puls, genom att sätta två fingrar under min käke vid halsen. Vi skulle mäta både pulsen och andningen i en minut, men i och med att det är en lång tid, så mätte vi det bara i tio sekunder och multiplicerade istället svaret med 6. Jag ropade ner hur många gånger det bultade till Soniya, som satt bredvid Sara vid trappan, och hon antecknade det på datorn. Sedan mätte jag min andning i tio sekunder, och ropade då ner hur många gånger jag tog ett andetag på tio sekunder till Soniya. Sedan så gjorde jag om det två gånger till och mätte samma sak, och varje gång multiplicerade vi ju det med 6. När jag gjort om det tre gånger så satte jag mig ner och vid varje minut räknade vi pulsen åter igen, och vi mätte ända tills den återgick till vilopulsen och andningsfrekvensen igen. Sedan gjorde Sara samma sak. 

Resultat: Vi gjorde resultatet i form av ett diagram, ett för pulsen och ett för andningen på både mig och Sara.

Anledningen till att Soniya inte har nått resultat är för att hon hade opererat sig och kunde därför inte delta i undersökningen som försöksperson. 

Slutsats: På mitt diagram ser vi att de tre gångerna som jag sprang upp och ner, så har både pulsen och andningen gått upp, men inte så mycket på Saras. Det är t.ex på grund av att när man springer första gången så går din puls upp en aning och när du sedan springer igen har din puls inte hunnit sjunka till dess vilopuls och då går den upp ännu lite mer och går om det förra värdet vi fick. Anledningen till att det blev så på mitt resultat men inte Saras är för att jag inte vilade mellan tiderna jag sprang, men Sara gjorde det och då hinner hennes puls gå ner mer än min gjorde. 

Man kan också se att oftast så gick pulsen ner mycket snabbare än den gick upp, och det kan vara för att när vi ska börja springa så är kroppen inte uppvärmd, utan den går från stillastående till att få upp pulsen, och då kan det vara segare än när pulsen ska sjunka ner, för då är din kropp uppvärmd och kan sjunka ner snabbt bara du tar det lugnt. Men det kan också vara så att ens kropp kanske är mer van att vara mer stilla än att jämt vara uppe i varv, och då hittar kroppen sitt lugna tillstånd snabbare än att det hittar det andfådda tillståndet, för att kroppen är mer van att vara still. 

Felkälla: Vi hade helt glömt att mäta när andningen går ner i dess normala andningsfrekvens och det kunde därför inte ingå i vårt resultat. Men något jag ändå skulle kunna tänka mig är att det skulle ta lite längre tid för andningen att komma ner i dess normala andningsfrekvens än vad det tog för pulsen, och det kan vara för att när man har varit uppe i varv så andas man väldigt snabbt fast än att pulsen sjunkit ner, för det kan vara så att pulsen kan man  ju inte styra över så den har en bestämd takt medans du kan styra över andningen, och när du är uppe i varv så andas du väldigt snabbt för du behöver luft och när du egentligen har kommit ner i varv så känns det ändå inte så och då fortsätter man att andas snabbt fast än att man inte behöver, för att man lurar sig själv och tror att man behöver andas snabbare när man egentligen inte behöver det. Det var dock bara något jag tror och kan tänka mig, men inget jag kan vara säker på då vi aldrig mätte när andningen gick tillbaka till dess normala takt.