Ursprung & historia
Islam är tro och levnadssätt för mer än tusen miljoner människor och är världens näst största religion. Religionen har sitt ursprung i Mellanöstern och den uppstod på 600-talet efter Kristi födelse, men numera finns muslimer i nästan alla länder. Islams anhängare kallas muslimer och trosbekännelsen, alltså hur muslimer uttrycker sin tro är med orden: Det finns ingen Gud förutom Allah och Muhammed är Allahs profet. Muslimer tror att livets mål och mening går att förstå bättre med hjälp av Allah och hans vägledning. De tror att hans vägledningar kommer med sändebud till jorden som hjälper människorna att gå ”den rätta vägen”.
Islam växte fram på 600-talet på Arabiska halvön. En ängel vid namn Gabriel övertygade Muhammed i en vision att bli profet. Muhammed fick i uppdrag att framföra en uppenbarelse från Gud, vilket var ett budskap om en monoteistisk gudstro och en religionsutövning som är till viss del likt den i kristendomen och judendomen, vilket innebar att man skulle tro och dyrka en enda Gud och inte på flera stycken. Då tror man alltså att denna Gud skapat världen och även skapat människan. Han sa även att alla, fattiga och rika, var lika inför Gud och han kom med en religion som förbjöd ränta och slaveri, och alla rika i Mecka tog mycket illa upp för detta.
De försökte på alla sätt hindra den nya religionen från att sprida sig. Muhammed förde först fram detta budskap för sin egen stam, quraysh, (Kurajsh) och då kritiserades polyteismen hårt, där man tror på att det finns flera gudar med olika funktioner, och alltså inte bara en. Men Muhammed mötte som sagt hårt motstånd i det polyteistiska Mekka och han och hans anhängare var därför tvungna att fly till Medina, där människorna var mycket mer positiva till hans budskap. Flykten skedde år 622 och är utgångspunkten för den islamiska tideräkningen.
De olika stammarna i Medina var i strid med varandra, och eftersom Muhammed inte var medlem i någon av stammarna fick han bli skiljedomare och ledare. Dessutom var han i konflikt med sin egen stam, Quraysh, och kunde därför inte betraktas som agent för de styrande i Mekka.
Efter hand, och under strider med Mekka och deras allierade, alltså de som stödde Mekka, fick Muhammed inflytande över de omgivande arabstammarna. De tre judiska stammarna i Medina accepterade i allmänhet inte Muhammed som profet, och det ledde till att islam mer och mer kom att betraktas som en egen religion. Man hade däremot en överenskommelse om att leva tillsammans i tolerans och fred där var och en fick behålla sin religion. Relationen med de judiska stammarna, som inte var helt problemfri från början, förvärrades över tid. Tillslut så ledde det till att quraysh, tillsammans med andra arabiska stammar, planerade att utplåna muslimerna. Judarna ombads av muslimerna att uppfylla sin del av avtalet med muslimerna och försvara Medina, men många av dem anslöt sig till polyteisterna och bröt därmed mot överenskommelsen. De stridande judiska männen som vänt sig emot muslimerna fördrevs då eller avrättades. Striderna mellan muslimerna och den angripande Quraysh-stammen ledde till slut till att Muhammeds anhängare segrade och kunde inta Mekka.
Som statsman visade sig Muhammed vara klok, förutseende, och mycket framgångsrik. Han hade förmågan att vänta, att bortse från tillfälliga nederlag, för att istället inrikta sig på långsiktiga mål. Ett exempel är när han slöt en till synes förödmjukande fred år 628 vid al-Hudaybiya, trots kritik och hårt motstånd från vänner och följeslagare som tyckte att han svek. Freden visade sig emellertid ha gynnsam effekt på kontakterna med de andra stammarna i området. Han kunde sluta en rad nya allianser, få större styrka och inta viktiga städer.
Innan sin död kunde Muhammed uppleva att praktiskt taget hela arabiska halvön erkänt honom som ledare. De tidigare stridande och splittrade beduinstammarna hade slutit sig samman genom islam.
När Muhammed dog utvidgade han efterträdare muslimernas rike till norra Afrika, Spanien och västra Asien. De erövrade folken fick behålla sin egen religion, men efter hand gick många över till islam. Kalif var titeln Muhammeds efterträdare fick efter hans död.
Men muslimerna har ej varit överens om vem som är Muhammeds riktiga efterträdare så därför har olika riktningar inom islam uppstått. Trots dessa två grenar så spreds islam ändå väldigt snabbt till andra delar av världen. Sunni är den största riktningen där man menar att Muhammeds efterträdare inte behöver vara någon i hans släkt, men att han, efterträdaren, ska följa sunna, dvs följa det Muhammed gjorde, traditioner osv.
Shia muslimerna tycker att Muhammeds efterträdare skulle vara Ali, som också är släkt med Muhammed. Inom Shia kallar man efterträdaren för imam, och med Ali finns det tolv imamer. Men Abu Bakr efterträdde Muhammed, sedan Omar, sedan Uthman och sedan Ali. Men när Ali dog blev det ännu en gång stor skillnad mellan sunni-muslimerna och shia-muslimerna. Sunni-muslimerna tyckte fortfarande att den efterträdandes plats inte skulle gå i arv utan att de skulle kunna välja sin ledare, medan shia-muslimerna tyckte att Alis söner Hassan och Hussein, som också är Muhammeds barnbarn, skulle ärva ledarskapet. Men ledarskapet fick Yazid, och när folket gav sin lojalitet till honom gjorde inte Hussein det. Yazid krävde då Husseins lojalitet, men han ville inte acceptera Yazid, för Hussein ansåg att han borde ha blivit efterträdaren med tanke på att hans pappa hade varit det innan honom och hans morfar också. På grund av det skickade Yazid senare en armé på 4000 man för att slåss mot Hussein, som då var på semester med sin släkt och sina anhängare. Hussein och hans anhängare blev dödade, men två av Husseins söner överlevde och shia-traditionen levde därför vidare. Om man tänker på shia-muslimerna och sunni-muslimernas relation till varandra, så blev konsekvenserna av det Yazid gjorde väldigt stora, då shia-muslimerna och sunni-muslimerna än idag är emot varandra. De flesta shia-muslimerna tror att det funnits tolv imamer och att den sista av dom inte dog, utan att han lever fördold och kommer återvända någon gång för att föra rättvisa till jorden.
Man kan dock ändå säga att shia och sunni riktningarna är som egna religioner. Detta är inget som stått i koranen eller som har med islam i sig att göra, utan något samhället börjat då man haft olika åsikter om saker och ting.
Kvinnans roll inom islam
Det är sant att det inom islam är tillåtet för mannen att gifta sig med fler kvinnor (4st) men inte tvärtom. Det är sant att man kan se detta som ett fall på ojämställhet och orättvisa, men man bör också tänka på att på den tiden islam växte fram och koranen skrevs var det vanligt att mannen hade fler kvinnor. Om profeten Muhammed hade sagt att detta nu inte var tillåtet hade det inte var många som hade brytt sig om vad han sa. Viktigt att tillägga är också att det i koranen står att en man bör älska alla sina fruar exakt lika mycket, vilket är omöjligt då en man endast har ett hjärta och kan då älska en kvinna. Det är även så att på den tiden så klarade sig inte kvinnan utan mannen, de hade varken arbete eller arvsrätt. Då var det bra att en man skulle kunna gifta sig med flera kvinnor ifall en kvinna förlorade sin man kunde dennes bror tillexempel i sin tur gifta sig med kvinnan så att hon skulle klara sig.
källor: http://www.ne.se/enkel/islam
http://www.islamguiden.com/sistaprofeten.shtml#.UhODBBZB56U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar